Frida & Seth

Tjugo över åtta vaknade Seth i morse, Patrick hade morgonpasset och jag fick dra mig ända till klockan tio! Vilken sovmorgon!

Klockan två var vi på plats i kyrkan för att vara med på Ossians dop! Han var så fin i dopklänning med blå band och skötte sig väldigt bra, såg ut att trivas med allas blickar på sig och han sa inte alls emot när han fick vatten över huvudet!

Till skillnad från Seth, som tjöt och bara ville åla sig ur vårt grepp, för han var ine alls intresserad av det som hände där framme! Patrick fick till slut gå iväg med honom under en av psalmerna, och när de kom tillbaka var både far och son nöjda, för de hade hittat fikabordet och Seth åt nöjt på en kaka! Men lagom till nästa sånginsats för församlingen var det dags att ta ut Seth igen, han gnällde och försökte rymma återigen..!

Så vi gick till lekrummet en liten stund. Men snart hörde vi en massa röster därutifrån och vi gick in till salen  där fikabuffén var uppdukad! Det var massor av olika kaksorter och tårtor! "Gott", tyckte Seth, som satt och trådde bullar och morotskakor! 

Allt detta socker fick verkligen sonen att gå upp i varv sen, och han sprang, sprang och småstampade lite här och var! Fram och tillbaka och inburen i salen blev han gång på gång, åsså lika snabbt var han iväg igen! Jag och Patrick turades om att se efter sonen för det är helt galet vilken energi Seth har alltså!
                                       

I fiskdammen som de ordnat för barnen fick Seth en ballong som jag blåste upp åt honom! Vilken lycka! För oss alla! Ännu fler ballonger blåstes upp då vi insåg att de gjorde att han satt still ett tag i stolen..!

Fast sen var det roligare att springa och jaga dem på golvet, och en och annan sprack men det gjorde Seth ingenting, han fortsatte bara efter nästa!

Väl hemkomna fick vi alla en liten siesta - en välbehövlig paus!

Hur mycket ska sonen orka egentligen?!? Han har reducerat sina sovpass till hälften senaste veckan eller så (till ett), men är fortfarande lika energisk och snabb som alltid! River, kliver, springer, far, klättrar, kramas, pekar, slänger, jobbar å står i - nu i princip hela dagarna i ända! Och jag å Patrick far runt å rättar till, säger åt, lyfter ner, lyfter upp, jagar, plockar saker och hejdar - i princip hela dagarna i ända!

Tur är väl att Seths kramgoda sätt är så himla härligt! Hans slängkyssar till en, hans armar om ens hals, hans givmildhet då han räcker en sitt uppblåttnade smörgåsrån eller sin snoriga napp..! Tur är det att man blir så glad av hans leenden och hans skratt och när han gör sig till för att få en att roas! Tur är väl det att han är så jädrans underbar, för annars hade man inte orkat!

                                 

Åh, vad jag gillar att hämta hem Seth från dagis! Han blev så glad idag när jag kom, han hade stannat upp mitt i leken för han såg mig genom fönstret, och när jag kom in sprang han rakt i mina armar och ville inte släppa taget om sin mamma! Gulle-gulle-Seth!