Frida & Seth

Här är jag och min tvillingsyrra tillsammans på kort. En av oss är beräknad i början på oktober och den andra ska in på BB om en så där sju veckor...

I min lite större mage ligger en liten bebis och sparkar. Ja, liten och liten... Det är lite svårt att förstå att medelkroppslängden är hela 45 cm och att bebisar i denna vecka väger runt 2200 gram, med en och en halv månad kvar.

Jag har lite svårare att röra mig obehindrat, vilket verkligen gjorde förra helgens magdanslektion till ett skämt, men jag tycker ändå inte att det är så fasansfullt jobbigt att vara gravid. Om ett par veckor ska jag säkert tycka annat. Just nu njuter jag av ledigheten. Jag har planterat lite nya plantor, jag tar promenader, försöker sova lite mer, har lånat böcker på biblioteket och väntar in att husrenoveringarna ska sätta igång på allvar. I veckan fick vi också klart bygglovet för garaget, så min sambo är väldans nöjd!

Imorgon ska jag till barnmorskan igen för att ta lite extra prover. Jag hade lite höga värden i tisdags så jag får lov att åka upp dit igen. Förhoppningsvis har mitt blodtryck gått ner och äggvitan stabiliserats. Annars såg det bra ut, bebisens hjärtljud låter som de ska, vi ligger precis på kurvan som vanligt, jag hade bara ökat ett kilo i vikt sen senast, vilket gladde mig som är så glad i mat! Jag har ändå gått upp 16 kilo, och som sagt är det ett par veckor kvar...

Till veckan ska vi på profylaxkurs och lära mig (oss) andas rätt. Jag ska även ringa och be att få komma på studiebesök på BB när vi ändå är där, eftersom vi missade den kvällen när vår föräldragrupp var där. Jag har bokat tid för klippning och fått en tandläkartid för jag har läst att det är bra att göra bort såna saker innan man får barn. Det står att läsa på en av graviditetssidorna jag är inne på att "det är bara en och en halv månad kvar och du kan drabbas av städmani. Allt ska rensas, städas och sorteras. Allt ska fixas klart så att du slipper tänka på det sedan." No shit! Fråga min sambo hur enerverande en gravid tjej kan vara när det handlar om att ha rent, fixat och snyggt både inne och ute..! Jag ska gärna gömma undan alla redskap, sparken,  verktyg och uppsamlaren till gräsklipparen för att uppnå detta inre lugn som kommer av få stöka undan. I tisdags gick jag ett par vändor med skottkärran fylld till bredden med ved till vedbon för att "det såg så fult ut att ha det liggandes på tomten". Allt för att jag inte alltid har medhåll från sambons sida, utan han irriterat går ifrån och parkerar framför datorn tills jag lugnat ner mig. Efter ett tag insåg jag det urbota dumma i att själv släpa dessa björkbitar tvärs över tomten, så jag fick acceptera att jag får omprioritera mina projekt ibland. Det känns för jäkligt.



Nä, nu ska jag göra som Tilde och lägga mig! Hoppas att jag kan sova någorlunda obehindrat inatt. Ett tips som jag fått från en arbetskompis, nu från mig till alla er andra; "passa på att sova medans du kan, så mycket du kan och vill, för när du fått barn är det slut med det!" När du väntar barn är det heller ingen självklarhet att det går...

Igår var det dags att överraska den blivande bruden med en fest i bröllopets tecken! Hon blev kidnappad från jobbet strax före lunch och förd till St Olofs kyrkan där jordgubbar och champagne väntade henne framme vid altaret. Stackarn blev livrädd för den Zorro-klädde mannen som plötsligt visade sig i butiken hon arbetar i och drog henne med sig! Jag förstår att man kan bli nervös för mindre!

Det var en alldeles jättehärlig dag full av sol och glada miner! Efter kyrkbesöket rattade vi bilarna till en lokal där en magdanslektion väntade, något som visade sig vara svårt men uppskattat! Frågan är bara hur många som har ont i höfter, ben och armar idag efter att ha vickat, snärtat och rört sig i åttor en hel timme... Någon mer än jag?

I Bureå serverades en hel party-box full av sprit, vin och andra alkoholhaltiga drycker till bruden, som hon snabbt började avverka på löpande band! Kvällen innehöll bland annat badtunna, sagolikt goda matpajer, rödmålade läppar, efterrätt, konstigt formade drinkpinnar, godis, tokprat, presentöppning, asgarv, karaoke, glädjetårar och fyra nakna tjejer tillsammans i samma dusch! Själv drog jag mig hemåt strax efter tolv, så någon annan får upplysa om hur festen fortlöpte och avslutades!

Tiden går och det är nu tio veckor kvar till förlossningen. När jag tänker efter så måste jag nog lägga in ett ´bara´ efter den första meningen. Jag kan börja se ett ljus i tunneln, så att säga. Men först är det en del saker som måste avklaras.

* Det är nu bara två veckor kvar att jobba, och det känns bara jätteskönt att få pricka av varje avslutat arbetspass och jag ser väldigt mycket framemot ledigheten i och med havandeskapspenningen jag nu blivit beviljad.

* Innan min beräknade nedkomst, väntar jag också in den planerade hemkomsten av tjejkompisar, vilka snart så sakteliga ska sluta upp och styra kosan hem til stan igen! Jag behöver lite sällskap!

* Den välbehövliga vilan måste ju hinnas med.

* Boka tid hos tandläkaren och frissan.

* Jag måste hinna ´boa´ ordentligt, någonting som jag läst att väntande blivande mödrar gör ju närmare förlossningen de kommer. Det ska handlas bebisgrejer, hemmet barnsäkras, gräsmattan sås, renoveringar göras, det ska bunkras upp med fikabröd och tillräckligt med matlådor så man slipper tänka på baking och matlagning mitt i allt, i det nya livet med bebisen... 

Vi har börjat föräldrakurs också, där vi hittills fått höra om amningens våndor och lyckostunder, om förlossningens olika skeenden och fått lära oss att andas rätt under en värk. Vi är åtta par i vår grupp och alla är beräknade inom loppet av lite drygt en månad, mellan den 19 juni ill den 23 juli, och vi är näst sista paret ut.

Jag läser om graviditeten, om vad som händer vecka för vecka och det är helt klart att jag precis följer mönstret, jag känner igen mig och förstår mina besvär lättare när jag liksom får allt svart på vitt. "Den ansträngning det innebär att vara gravid kan göra dig andfådd. Dina lungor måste ta upp ca 20 % mer syre och stöta ut mer koldioxid med varje andetag, eftersom du också andas för ditt barn." Det är nu väldigt jobbigt att förflytta sig, jag funderar på om pollenallergin också har satt sig lite i luftvägarna, sant är i alla fall att jag känner mig som 100 år när jag till och med kan bli andfådd av att vända mig i sängen på natten! Mina dagliga promenader med hunden går allt saktare för mig, som tur är är det vår och Tilde roar sig mycket själv genom att nosa sig genom skog och mark! Att plocka upp pinnar och kasta är vissa dagar också helt omöjligt, då foglossningen sätter in. Det känns som att jag har grova gummiband ner mot ljumskarna som drar och sliter när man rör sig på olika vis, hostar eller nyser. Fan, fan, fan!

Till veckan ska jag till barnmorskan igen, där magen ska mätas och jag vägas och stickas med sprutor och tappas på blod! Bebisen växer hittills som den ska, ligger precis på "kurvan" och sparkar och har sig i magen mest hela dagarna! Jag läste att man får aktiva barn om de är livliga i magen, enligt andra mammor. Den dygnsrytm som bebisen har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln... Ja, vi får väl se! I vecka 30 kan bebisens längd mätas som en skollinjal kan man säga, och bebisens medelvikt är 1,6 kilo, medans jag själv "spräckt gränsen" och har gått upp 13 kilo  nu. Fetknopp.