Frida & Seth

Idag blev Tilde två år gammal, eller 21 år beroende på hur man ser det. Man ska visst räkna hundars första levnadsår som fjorton hundår, och därefter är varje år sju hundår. Hon fick så klart ett ben i present direkt på morgon och nu ikväll har vi ätit rulltårtebakelser!



3 ägg
1 1/2 dl socker
1 1/4 dl mjöl
1 tsk bakpulver

Bred ut smeten på bakplåtspapper.
250 ¤ grader
5 minuter

Stjälp upp tårtan på sockrat papper. Dra bort pappret som kakan gräddats på. Bred på valfri fyllning och rulla ihop.

Fyra veckor gammal idag, en månad på fredag (den 31:a) - beroende på hur man räknar. Seth blir mer och mer en liten person, som är så mysig att se på och iaktta. Det är helt ofattbart att man kan göra en liten människa... Det är svårt att beskriva känslorna och tankarna runt vår son. Bara att säga orden min son, och jag - mamma, högt, och att sen ta in och fatta att det är sant, han är här nu, är fortfarande inte lätt. Det är en otroligt häftig känsla när jag tar upp honom när han är ledsen och skriker, och genast jag har honom i famnen blir han lugn. Det är stort att kunna ge någon en sån trygghet!

Och att ens kropp sen är utrustad och fungerar så att den kan producera mat till honom så han blir mätt och växer bra. Bara blotta synen av "kylskåpen" som Patrick nu kallar dem, kan få honom så förväntansfull och spänt vänta tills han ligger tillrätta för att få äta. Och jag måste säga att det är väldigt enkelt med amningen, att man alltid har maten med sig och i rätt temperatur. Nu är det bara det att man inte vill amma vart som helst. Jag och min storasyrra var på stan i fredags, och när Seth blev hungrig lämnade jag Josse i provhytten och gick till bilen för att amma. Vi har mörka rutor på Saaben, så man ser inget in, vilket är jättebra, men som jag satt där i baksätet kom jag att fundera över vagnen som nu stod uanför bilen på sidan av parkeringen. Tänk om nån skulle sno den... Hur skulle jag då göra, rusa ut med kläderna hursomhaver och bröstet blottat..? Eller tänk om nån tror att en oduglig mamma har lämnat sitt barn ensam i vagnen vind för våg, mitt i solen... Tänk om nån blir orolig och måste kika ner i vagnen, och så sitter jag där i mitt baksäte och vågar inte ge mig till känna... Plötsligt kände jag mig omringad av allt folk på stan. Jag blev tvungen att ringa dit min syrra för moraliskt stöd i bilen. Det gäller väl att vänja sig och hitta bra lösningar för amning på offentliga platser. 
 
Hemma är det väldigt mysigt med dessa amningsstunder. Man har mycket tid för varann, speciellt under morgontimmarna, då Seth är hungrig som en varg! Från sex-tiden vill han äta minst en gång i timmen fram till elva-tolv. Innan dess har han sovit gott från tre ungefär. På kvällarna somnar han nu mellan tio och elva, och då sover han ganska precis fyra timmar. Så ser nätterna ut i stort. Fast inatt ville han inte riktigt somna om efter tre-målet, utan ville hellre fäkta med armar och ben och vara vaken. När han är på det humöret är jag glad att friidrotts-VM pågår nu och börjar sina sändningstider mitt i natten!



Seth sov en stund på dan stället, då passade jag på att omorganisera i hans byrå. Det är helt otroligt vad vi har mycket kläder åt honom, redan! Svärmor kom idag igen med en påse från Kappahl, hon kan inte motstå att handla åt honom varje gång hon är på stan - och det är typ en gång i veckan!

 Idag har Patrick tapetserat om i vardagsrummet. Easy Up. Helt själv.

 Imorgon drar vi igång med golvläggning!

 Nu ska jag gå ut med Tilde en sista gång innan läggdags! Hon fyller två år imorgon förresten! Kalas!

Idag har vi vägt och mätt Seth igen i Kåge. Vi fick träffa en ny sköterska som satte måttbandet runt hans huvud och läste av vågen. 55 centimeter lång nu och 4460 gram tung.



Till vår stora förvåning lyckades jag och Patrick dra oss ner till vardagsrummet och slita tapeterna igår kväll! Men fortfarande är det allra tråkigaste och jobbigaste arbetet kvar innan vi kan sätta upp nya tapeter. Spackling och slipning är inte dagens höjdpunkt. Inte någon dag! Vi lekte med tanken att försöka behålla den gamla tapeten som säkert är inne igen nu, efter att den hängt gömd under vit strukturtapet i en trettio år (?), men njae... Det får vara lite måtta på latheterna!



Annars verkar det bli en stilla, lugn dag denna onsdag. Seth sover nu och jag ska också ta och sträcka ut mig på sängen en stund innan nästa amningstillfälle.

Inatt var det bara jag och Patrick som var trötta. Men det är svårt att förstå vad ens föräldrar säger när man är så liten, det spelar ingen roll hur man än försöker förklara för en tre veckor gammal bebis vad natttimmarna är till för... Alltså att sova och inte vara ledsen och sprattla runt i vaggan! Så vår son höll oss vakna under natten - eller mig i alla fall. Killarna verkar inte ha denna inbyggda funktion som mammor har, att vaka över sina barn och höra minsta lilla pip som kommer ur dem. Patrick hör gallskriken. Vi frågade vår grannes son för några veckor sen hur det gick för dem med deras son, om han var snäll och om de fick sova på nätterna... "Ja, jag har ju lärt mig sova igenom allt..." svarade han, "det är ju värre för Malin"! Det är tur att Patrick låter mig sova korta stunder under dagen, då han tar hand om Seth. Men jag måste nog hålla ett litet vakande öga (och öra) på dem, för jag hittade dem en dag visd skötbordet, lillgubben med uppspärrade ögon och Patrick viskande, då han försökte övertyga Seth om sin enkla sanning; "pappa är bäst", "säg det - pappa är bäst"!

Vi firar nu en tre veckor gammal bebis hemma hos oss. Han heter Seth och ligger just nu på en madrass bredvid mig och sover gott. Han är så mjuk och gó! Han börjar se på oss mer och mer och han är så söt när han nyser, skiter på sin pappa (!), blir så där exalterad när maten närmar sig, sträcker på sig på morgonen, när han spretar med sina tår och när han ler i sömnen... Det är konstigt att tänka att man liksom tillverkat denna lille person, som nu är så beroende av en, och som ska bli stor och lära sig saker av en, och bli en egen individ som man hela tiden ska ha i tankarna. För med tanke på hans pappa, så kan det bli många rackartyg och dumheter han ska prova på som man ska orora sig över! Jag - jag var visst rätt snäll... (Tillgjort leende...) 

Imorgon ska vi till Kåge igen för att väga och mäta honom på BVC. Det går på tre röda, och så har man fått ritat i sin lilla bok så man ser hur han står sig på tillväxtkurvan. Jag tycker att han har blivit stor på tre veckor, medans alla runt om en suckar och försöker minnas att deras barn nån gång vart så små... "Var han/hon verkligen så liten"..? 

Patrick har nu denna vecka plus en till kvar av sin ledighet, jag är verkligen glad att vi har så mycket tid tillsammans nu i början. Att få barn på sommaren är att rekommendera med tanke på det. Tiden går så fort ändå här hemma, man har liksom kommit in i ett väldigt lugnt tempo, där man vissa dagar inte gör annat än ligger i sängen, ammar och myser. Fast vissa dagar blir man påmind om hur det ser ut på nedervåningen... Vi skickade iväg Tilde till mina föräldrars stuga igen för att få lite mer tid för renoveringen, vilket vi hade förberett inför idag genom att vara och handla färg, penslar, golv och mycket annat. Så vi startade i morse med att försöka sätta upp en "specialtapet" på väggarna som ska göra att man slipper spackla och slipa, men vi gav upp efter att ha fått upp första våden! Den gjorde ju ingen jäkla skillnad! Vi har nu grubblat och förbannat oss över detta vardagsrum hela dan och våndats över att måsta gå in där igen och fortsätta slita tapeterna på gammalt hederligt vis... det känns som ett evighetsprojekt. Patrick är less efter att ha jobbat med både dränering och att bygga upp golvet från grunden, och jag som knappt kunnat hjälpa till känner att jag inte kommer att kunna vara till så mycket nytta när Seth skriker efter uppmärksamhet så fort man tänkt påbörja nåt arbete... Vi ska diskutera igenom tillvägagångssätt och eventuella hjälpande händer ikväll och sen hoppas att vi vaknar imorgon med nya, otroligt inspirerade krafter! Önska oss lycka till!

Igår kväll åkte jag och lille Seth iväg själva för första gången. På en visning av Me&I-kläder. Tjejerna som varit på visningar förut var väldigt förväntansfulla över denna nya kollektion och kunde varmt rekommendera deras kläder. Ärligt talat kändes det rätt dyrt, och jag hade inte tänkt handla något, men vi stannade lite för länge så en beställning blev ifylld i alla fall! Om några månader tänker jag att Seth ska kunna använda dessa plagg - det gick inte att motstå till slut!

    

Att två veckor kan gå så fort! Blev lite smått överraskad när jag såg dagens datum på min mobil och det redan gått fjorton dar sen Seth föddes!

Det känns knappt som vi lämnat sängen alls dessa veckor, men vi har faktiskt färdats mer nu än före födseln! Vi har shoppat lite, hälsat på släkt och vänner - vilka också har hunnt hälsa på hemma hos oss - varit ute med hunden och "spermatrucken" här runt byn och kollat på ny kyl/frys bla. Igår efter lunch var första dagen som jag själv passade på att sova när han sov (ja, jag vet att det var på tiden!), och det blev en riktig komasovning i en timme (som kändes som sju) och jag känner att jag inte riktigt vaknat än...

Idag återupptogs ombyggnationerna här hemma efter en tids "semester", och Patrick har jobbat hela dagen nere i vardagsrummet, och han räknar med att ha ett golv att gå på där imorgon! Det känns jättekul att få inreda hallen/vardagsummet på nån vecka nu när det närmar sig hösten och alla tända ljus och mysiga hemmakvällar och att krypa upp i soffan med bebisen och kramas med karln sin och bara ha mycket nytt runt omkring sig..! 

På tal om nytt så kan jag här visa er hur det nu ser ut på Morö Backe sen min syrra började riva ner och renovera huset! Det blir väldigt öppet och ljust!



Tänk, för två veckor sen började mina värkar göra sig märkvärdiga och oss blivande föräldrar mer och mer beredda på att åka ner till BB... Nu ska nog Seth sova en fyra timmar (?), innan nästa amning. Sen somnar han om till sex-tiden ungefär och är hungrig igen. Vi har sen ett par mysiga morgontimmar och kan ligga och dra oss fram till elva vissa dagar! Det är skönt att hela familjen är glá i att sova ut! Fast rutinerna kan ju ändras fort igen!

Så jag måste nog också lägga mig och försöka sova lite jag med!

Nu är vi i stort sett överrens om han namn - vilket är Seth. Eller Zeth. Stavningen måste vi diskutera lite mer, och hans mellannamn. Vi roar oss med att lite fyndigt hela tiden säga saker som; "har du sett Seth", "färdigt - all Seth" och andra små roligheter... Eller, jag vet inte om det är så skoj, men kanske lite..!

Att bada var jätteskönt! Direkt han blev doppad i vattnet avbröts grinandet efter att ha förlorat sina kläder!

Vi har tagit vår första shoppingtur idag, där vi inhandlade denna badbalja, en bröstpump och en fläkt till sovrummet. Helt värda saker som ska komma väl till pass, fast jag har bara hunnit diska alla smådelar till pumpen än, men den ska nog börja användas imorgon.

Vi har bott i sängen alla fyra nu i helgen! Supermysigt! Så här kan man ju alltid få ha det! Det känns jättebra att det är sommar och att Patrick tar ut sin semester nu, så vi får rå om varann så mycket som möjligt!
 
Lillgubbens dygnsrytm ser just nu ut så här; han börjar sin mat-period klockan 23.00, då han äter varje timme fram till 06.00 då han slocknar i tre timmar och jag passar på att sova ordentligt. Klockan 09.00 äter han igen och är vaken i två timmar, då han äter en gång till och vi ligger sen och tittar på varann, pussar och gosar och sen somnar han om igen. Vi får se hur det ser ut idag, men de andra dagarna har han sovit som en stock heela dagarna bortsett från lite mer mat och blöjbyten. Igår var Patricks mamma och pappa här och då fick de se hans ögon lite och höra hans bröööl i blöjan, men annars hade han inga långa vakenperioder före hans natt-mat-maraton!

Själv tog jag första promenaden med Tilde igår kväll. Jag har lite svårt att gå och att hålla ett snabbt tempo, men hon verkade nöjd med att hinna nosa på alla blommorna!

Min byst har växt till sig odentligt sen mjölken började rinna till. Från början tyckte jag att det såg så roligt ut att brösten nästan var lika stora som hans huvud, men nu efter vi kom hem är det så kul att de är dubbelt så stora som hans huvud! De är väldigt spända och onda, och jag måste nog gå och köpa ny bh redan. Plus en massa nya långa linnen och tröjor. För trots att magen försvinner mer och mer för varje dag, så är det nu bysten som gör att mina kläder inte riktigt räcker ända ner!

Magen ja... När våra familjer var och hälsade på på BB i tisdags hade vi lite kul åt att jag och min syrra då hade lika stora magar! Om jag skulle ha träffat på nån de senaste dagarna, som jag inte sett på typ ett år, skulle den personen nog gratulerat till mina kommande månader som gravid..!

Nu är mina ben smala som stickor! Det är lika kul att duscha för varje gång och kika ner på mina anklar, knän och lår! Ja, okej, jag jämför med de senaste veckorna och månaderna, men jisses så mycket som försvunnit av svullnaden av att vara med barn!

Efter tre dygn på BB åkte vi idag hem till Ersmark. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå vad som hänt! Lillgubben har inget eget namn än, fast många namn ändå, kärt barn som han är!

 Här tar vi en tupplur efter amningen. Helt otroligt hur allt är programerat liksom... Han sökte bröstet bara sekunder efter att han fötts!

Allt gick som det skulle! Jag är visst född till att föda barn..! Om vi ska skaffa fler tipsade läkaren om en kurs i "att föda hemma" i badrummet för Patrick!


Vi är glada och trötta. Vi ligger mest och bara tittar på varann alla tre. Helt obeskrivligt, fortfarande så overkligt...