Jag kanske har lurat någon här när min dagliga bloggning uteblev i ett par dagar, jag som varit så duktig på att uppdatera min (ändlösa) graviditet. Anledningen är enkel, tyvärr inte den man mest hoppats på, men ändå en rimlig orsak. Vi grävde av telekabeln i måndags.
Det kom en grävmaskin med maskinist hit för att hjälpa oss med dräneringsarbetet, och kabeln kom i vägen. Vi har inte haft telefon och inget Internet. Och det fanns inte en chans för våra närmaste grannar heller att ringa eller surfa. De var lagom glada. Eftersom det redan var kväll när det hände fick vi vänta till morgonen efter för att ringa Telia och be om hjälp. De har nya rutiner på Telia. Nu är det röststyrt på Telia. Nu ska man "tala in sitt ärende" i luren, och kan alltid säga "hjälp" för att komma vidare. Vad skulle jag säga att mitt ärende var? "Jag har grävt av en kabel" "Kabelbrott" "Jag kan inte ringa längre" Jag fipplade lite med mobilen och råkade komma åt att trycka på nån siffra, då en röst säger "det låter som att du försöker använda knapparna"... "Tala in ditt ärende". Nej, vaddå? Jag hatar telefonsvarare! Så jag ligger (fortfarande) i sängen och piper till slut "hjälp" i luren. "Det låter som att du försöker använda knapparna"... "Nej", säger jag lite rådvill, "hjälp"..! Det är inte lätt att få hjälp inser jag och funderar febrilt hur jag ska kunna fixa detta nu då... Till slut säger rösten i andra änden att jag ska få använda knapparna istället - tonval, ja! Jag kommer efter en stund fram till en tjej som meddelar mig att problemet ska vara löst inom tre arbetsdagar! Ah, länge! Nu på tredje dagen vaknade vi av att televerketsnubbe var utanför huset och snodde ihop tåtarna igen!
Min sambo har semester nu! Det är jättebra! Han är full av energi och är väldigt aktiv hela dagarna. Det är inte jag. Jag får ligga kvar i sängen till 12-13 på dagarna (och har gjort det också). Patrick är skitduktig och har fixat allt med dräneringen och köpt byggmaterial till vardagsrummet. Jag har varit mattant. Och jag har hittills de senaste fyra dagarna bara lagat korv i olika former. Korvmackor, grillade chorizokorvar, korvgryta med potatis och korvpaj. Tur att vi bara haft middagsfrämmande en dag.
Igår kom en kallelse till blodgivningen. De måste tycka att mina bortförklaringar räcker snart. Jag har de senaste gångerna antingen jobbat, haft urinvägsinfektion, varit förkyld, haft praktik eller som nu då varit gravid. Med Internet nere så fick jag ju så lov att ringa dit och tala in ett meddelande om avbokning. Jag hatar telefonsvarare! PIIIIP! "Ja, hej... Ehh... Jag ville bara meddela att jag inte kan komma och lämna blod nu på den här tiden jag fått... Det är ju så att... Eller... Jag var alltså beräknad att få barn i lördags, och nu är vi alltså fyra dagar över tiden, så ja, jag har inte fått nån bebis än... Så det kanske dröjer lite till, vi får se... Just det... Och ja... Det här är alltså Frida Wikström, 810620... Som alltså inte kommer att lämna blod än på ett tag"..! Sen la jag snabbt på luren för att inte trassla in mig mer i detta svammel! Pucko! Jag kan inte med telefonsvarare!
Det är en jättefin dag ute idag. Jag har skitont i hela kroppen, det känns som att det var jag som körde runt med skottkärran på tomten i förrgår. Fingrar och tår är sprängfyllda och jag är smått avdomnad i fingertopparna. Jag känner nu riktigt av min övervikt när jag ska stiga upp på morgon (ja, ja mitt á dan). Jag är i alla fall fortfarande ute flera gånger om dan på både korta och långa promenader med hunden. I tisdags kväll åkte jag till Kusmark, för jag hörde att det skulle vara badmintonturnering där. "Nu jävlar, ska vi sätta igång det här", tänkte jag i bilen på väg dit. Fast jag hade ju inget ombyte eller handduk för att rädda bilklädseln under hemfärden om vattnet skulle gå mitt i en serv... Ja, det fick gå på nåt vis... Tyvärr kom jag dit för sent. Turneringen var redan igång och poängtavlan var snart ifylld klart. Så det var inte meningen att jag skulle få pinna på där runt på badmintonplanen... Ja, och så ringde Patrick och sa att vi fått gäster, så det var bara att köra hem igen och sätta på kaffepannan!
Dagens sanning, som alla jag träffar verkar känna till; "inatt händer det"! Tänk att så många dagligen kan ha så fel!
Till råga på allt fick jag detta mail från Liberoklubben idag...
Hej Frida! Jag hoppas att förlossningen gick bra och att det var en fin upplevelse. Förmodligen kommer ni aldrig att glömma den dagen då ni kom hem med det nyfödda barnet från sjukhuset. De första dagarna hemma är underbara men kanske pirrar det också i magen - nu har ni ju inte längre direkt tillgång till en 'expert', utan ska klara allt själva. Jag är säker på att ni kommer att klara det.
Vi är ju för tusan inte klara än!
