Frida & Seth

Jag vet inte riktigt när jag fick min första mobiltelefon, men det kan ha varit i samband med nån skolavslutning, på gymnasiet? Var man så sen? Nu är det rätt otänkbart att inte ha med den vartän man ska.

Man känner att man måste kunna nås vid alla tidpunkter, och det tar lite emot att slå av den när man är hos doktorn eller tandläkaren, för man vet ju inte vem som kanske försöker ringa eller om man missar nåt kul..!

Hos oss har mobilen gjort oss väldigt bekväma. som när jag till exempel ligger uppe i sängen, och jag vet att Patrick sitter nere i soffan och ser tv, då kan jag ringa ner för att be honom komma upp med ett glas vatten eller så. Eller om man till exempel hör nåt på natten, och Patrick är vaken där nere. RING, RING! "Vad var det för duns"?!? Eller, RING, RING! "Kom ihåg att ta ut Tilde innan du går och lägger dig"! 

När man är på promenad är det rätt tryggt att ha mobilen i fickan, ifall man skulle möta nåt djur i skogen. Oftast tänker jag inte på det, men ibland kan jag bli lite skraj om jag börjar fundera på björnar och älgar, rävar eller stora fåglar som kan komma och attackera! Patrick tycker att jag bara pratar strunt, men jag tror att djuren inte alltid blir mer skrämda själva, utan det kan hända att just den räven hellre rusar mot mig än flyr! Hemska tanke!

Då är det skönt att veta att det bara är ett par knapptryckningar bort, åsså får man prata med nån som antingen kan lugna ner en eller komma i ilfart och hämta upp mig. Tyvärr är jag väldigt dålig på att förklara vägen för folk, så jag skulle nog bli kvar där ute ändå...

Sen är det skönt att bara fördriva tiden med ett telefonsamtal (eller några) medans man är ute och går. Jag är expert på att låta mobilen gå varm när jag promenerar. Jag ringer mamma, syrrorna och kompisarna för att kolla läget hos dem, och får på så vis flera saker gjorda på samma gång. Helgen kan hinna planeras, en rapport om Seths framsteg delges och frågor jag har kan besvaras av dem som jag pratar med i luren. 

Fast ibland är det lite dumt att folk kan nå en så lätt, till exempel om nån ringer för att höra vad man gör och man piggt svarar "inget särskilt", fast man just då toksov med dregel på kudden, och sen hör man att de sitter i bilen och ringer... "Bra, vi är där om tjugo sekunder"! Panik!
                                                 

Tyvärr hade Josse inte tagit med sig sitt Singstar, för det var visst en del lödpunkter som inte var klara, Rikard höll på att försöka chippa det, eller hur man nu säger... Men "Så ska det låta" hade vi kul åt och Portersteken blev, enligt kocken Patrick själv, "en succé"!

               
Josse, Patrick, Rikard, våran kusin Rebecca, Seth, Leo, Carro och André var här! Å jag.
           
                                                     Seth ska alldeles strax gå och sova här...

              "Puss på dig, moster"!
           
                                                                        Leo ska döpas idag!
             
Josse hade med sig klassikern "päronhalvor med After Eight" till efterrätt. Alla fick smaka. Med vaniljglass till. Tilde gillar glass.

...då var mostrarna och kusinen här och busade med Seth! Imorgon kväll kommer de igen!

Patrick ska bjuda på Porterstek och Josse tar med sig Singstar!

Det blir uppladdningen inför Leos dop på lördag..!

Nu har jag äntligen fått riva ännu en flik i min almanacka - vecka nio - done!

Jag kom hem till ett stilla lugnt, men lite stökigt hus, och har hunnit äta en kvällsmacka och plocka undan lite grejer på nedervåningen. Seth sover så klart, och han sover bättre nu på nätterna igen, efter lite griniga dagar. Inatt till exempel, hade jag lovat Patrick att jag skulle ta Seth under natttimmarna, men jag behövde inte gå upp en enda gång! Tjugo över sju vaknade han först och jag hann bara byta blöja på honom innan jag satte mig i bilen och drog ner till jobbet i stan!

Imorgon ska jag riktigt rå om sonen! Vi ska åka ner mot stan redan vid elva och hälsa på både jobbarkompisar, min syrra och så Seths mormor har jag tänkt!

En ledigdag, sen är det igång igen. Jag börjar mer och mer längta till första april..!

Ikväll är Seth väldigt kinkig, och var det också i stort sett hela natten till idag. Han bara grinar och skriker, och jag vet inte vad jag ska göra för att få honom på bättre humör! Jag gissar att det kanske kan vara nån ny tand på gång...

Annars är ju sonen hur snäll och behändig som helst! Han sover på nätterna, äter allt vad man serverar honom och har riktigt busglimten i ögat hela dagarna! Han masar sig fram nu mellan rummen, undersöker allt han kommer åt och pratar en hel del trots att han inte riktigt är så lätt att förstå än..! Han är inte mycket still och man får hela tiden passa honom, för han blir snabbare på att förflytta sig för varje dag!

Jag har en månad kvar att jobba nu, innan jag ska vara mammaledig igen, och det känns bara bra! Jag har mycket tid att försöka ta igen! Nu är Patrick experten..!

När jag blir ledig börjar det också bli mer vår och då känns det liksom bara ännu bättre! Åh, vad härligt det ska bli! Då ska vi mysa ordentligt, kramas länge och vara tillsammans hela dagarna! Varje dag! Jag och Seth, och Tilde så klart! Jag är även rätt taggad på att börja om med de dagliga promenaderna, då det nu under en månad verkligen har varit dåligt med sådana. Jag känner mig allmänt degig, och vill istället känna mig fräsch!

Idag åkte vi ner på stan med Anna och Alma. Efter att ha köpt lite "mammaprylar", som hårfärg, handkräm och foundation och efter att ungarna våra suttit i sina vagnar och stirrat på allt folk som fredagsshoppade i centrum gick vi till Tatung och åt av deras buffé. Skitgott!

Där på restaurangen mötte vi även upp Patrick som var nere på stan och letade nån fjädermojäng till den lilla motorcykeln som han har köpt till Seth. Frågan är bara vem av de två killarna i huset som kommer att ha mest kul med den, för det är länge tills Seth själv får sätta sig på den och köra. Det var liksom verkligen panik om att åka och köpa den för Patrick NU, för det ska ju vara så roligt för Seth sen. "Och när kan han börja köra den då"? frågade jag. "Ja, få se, om en tio-tolv år". Hmmm, det är väl bra att vara väl förberedd, ifall sonen skulle komma att bli motorintresserad i mellanstadiet..!

Denna månad, för ett år sen alltså, bloggade jag ett inlägg om...
 

"Ica-tanten"

Idag var jag på Ica och köpte minisemlor till Anna som fyller år idag. I kassan stod en tant efter mig som ställt sin kundkorg över de andra i stapeln, så jag kunde inte ställa ner min korg som jag nu plockat ur på varor. Big deal, liksom. När kassörskan låter läsken och mina semlor passera kassa-blipen känner jag små knackningar på min axel. Jag tittar bak och tanten som står där säger: "Du, man ska ställa bort korgen efter sig." "Javisst, men nu har du din korg i vägen så..." replikerar jag. Då pekar tanten på en ny stapel korgar alldeles bakom. "Där då?" Triumerande. "Javisst, men det är av en annan sort" (den  nya sorten som man drar efter sig på golvet), svarar jag, "så min korg passar inte där." Sen vänder jag mig irriterat mot kassan igen för att få betala, men kan inte låta bli att sätta in dödsstöten på samtalet... "Så det är ditt fel." Min syster som var med mig tyckte att jag betedde mig hemskt åt, men jag måste erkänna att det var sweet! WINNER!

Idag träffade jag på ännu en surkärring, då jag stod utanför en kiosk längs gågatan i stan, med både Seths och Almas barnvagnar bredvid mig och väntade på Anna som var inne och köpte ett telefonkort. Då hör jag en arg gammal stämma intill mitt vänstra öra; "ska du ta upp hela trottoaren eller"?!? Jag vände mig om för att se om det var ett skämt eller, för hela resten av gågatan var ju tom. Bakom mig står en tant med rullator och blänger på oss. "Men ursäkta mig"! replikerade jag irriterat och med eftertryck, och baxade Seths vagn lite åt sidan samtidigt som jag visade med handen att det fanns hur gått om plats som helst på sidan om oss. "Ursäkta mig, ursäkta mig... Visst ska man väl få komma sig fram"... muttrade tanten när hon passerade. "Satkärring", muttrade jag, och stod kvar lite smått förvånad och förbannad och såg efter henne. Jag menar, VA?!?

Nog om tråkigheter. Nu väntar vi på Seths två mostrar och hans lill-kusin, som ska komma hit ikväll och se "Så ska det låta"! Å det blir ju roligt!

Idag ringde min nya chef och tyckte att jag hade bytt alldeles för mycket turer på mitt schema. Jag hade strukit lite tid i stan för att jobba längre pass i Kåge och samtidigt få mindre resväg då de hade lediga pass på det boendet. Men så fick jag visst inte lov att göra, trots att jag redan fixat vikarie på Morö Backe. Det är ju inte så att jag har nåt emot att jobba i stan, men det är ju skönare att slippa åka de där extra milen... Ja, ja, det blir väl bra det där. Men tråkigt för vikarien som inte får jobba de där passen som jag gav henne.

Här hemma hade de föräldralediga papporna en liten sammankomst med kaffe som vanligt. De är väl bara en aning laddade inför kyrkbesöket i morgon, då de ska följas med barna till "mammaträffen" där. Men förhoppningsvis kan de bli fyra karlar imorgon, om nu han från Kusmarkshållet jobbar eftermiddag i veckan! Snart är vi mammor helt utbytta!

Seth har nu börjat försöka ställa sig upp, och kravlade sig upp mot tv-bänken ikväll, genom att ta tag i handtaget till en låda och sen med den andra handen på kanten av bänken dra sig upp till nästan stående. Nästan. För han tappade balansen och ramlade visst... Så ledsen han blev då, berättade Patrick om när han ringde till jobbet ikväll för att berätta! Stackars lill-gubben!
              
                 Typ så här ledsen kanske..? Ser ni förresten hans lilla tand?

Den 14 mars har jag inbokat en tjejfest på Scandic, och nu fick Patrick höra att de har firmafest den fredagen också... Frågan är nu om han ska passa på den festen eller om Seth ska få sova borta för första gången..?

7 sanningar om mig.

Jag har blivit utmanad av Jottan. (För flera veckor sen, jag vet...)

1. Jag är riktigt noga med att ha det rent och bortplockat hemma i stort sett hela tiden. Jag går därför ofta omkring och småplockar och flyttar sakerna på sina rätta platser och torkar av bänkskivorna i köket minst tre gånger om dan, även om det bara är nån vattendroppe på dem som råkar störa mig. Att det är rent hemma hos mig innebär inte dammrent nödvändigtvis. Det är viktigare för mig att det på ytan ser bra ut, skåpar och lådor är allt som oftast ett virrvarr av prylar och papper, men det folk ser direkt är förhoppningsvis ett prydligt hem.  

2. Jag är dålig på att be om hjälp.

3. Jag är kvällstrött och älskar sovmorgnar.

4. Jag har aldrig lyckats hålla mina garderober prydliga med upphängda och snyggt ihopvikta kläder mer än två dygn. Jag plockar ut plagg och "proppar" in de igen när jag använt och tvättat dem. Garderobsdörrarna är alltid stängda, så ingen vet vilket kaos som egentligen försigår där inne.

5. Jag har aldrig använt en Mp3.

6. Jag har fortfarande svårt att tänka på mig själv som mamma. På nya jobbet är det som att de aldrig skulle tänkt tanken på att jag fått barn, eftersom jag ser så ung ut, antar jag. När jag ringer BVC för att boka ny tid till sonen, känns det jättekonstigt att börja samtalet "hej, det är Frida...Seths mamma". Det har inte riktigt sjunkit in än. Ok, jag har världens härligaste lille kille hemma, men jag - mamma? - det är för konstigt! Men jag bara älskar att skvallra om honom för alla som vill höra!

7. Jag undviker fortfarande A-brunnar och spottar över axeln när jag ser en svart katt korsa gatan. Jag tror stenhårt på att om jag tex. får dåliga nyheter en dag, så måste det bero på att "jag hade de byxorna ihop med den tröjan, eller de sockorna och de trosorna", så då undviker jag att sätta på mig dessa plagg samtidigt framöver, för att slippa fler tråkigheter.

Regler för denna utmaning:

Länka till den som utmanat dig.
Berätta sju sanningar om dig själv.
Utmana sju personer.
Lämna ett meddelande till dem du utmanar.

Jag utmanar: Anna S, Jeanette J, Frida Holm, Elin Arv, Stina, Jennie L och Jenny H.

Nyss hemkomna från mormor och morfar. Seths alltså. Jag och resten av familjen möttes upp där när jag slutade jobbet idag, och så blev vi bjudna på middag! Köttbullar! Gott! Det tyckte Tilde också, som under hela middagen satt och vänatde på att nån liten köttbulle skulle rulla ner till henne. Efter lång väntan fick både hon och Milo smaka på godsakerna!

Just det, Seth fick pröva makaroner för första gången också! Det gillade han! De tuggade han i sig med sin tand!

Nu har Seth precis somnat, och sover kanske en timme eller så. Själv är jag skittrött men väntar ett par timmar tills jag går och knoppar.
                   

Elin A, minns du när vi var i Bulgarien och hela klassen satt i hotellsängen inne på nåns rum och vi alla satte upp armarna över huvudet och formade händerna, så vi såg ut som "knoppar"?!? Därav uttrycket, "gå och knoppa"! Jag har nåt kort på det där nånstans...

Imorgon ska det jobbas vaknatt i stan igen. Jag börjar kvart över nio och får åka hem efter åtta på lördagmorgon. Jag har funderat lite under dagen på vad jag ska fördriva detta nattpass med för nåt... Nånting stillsamt men ändå inget sömnframkallande... Tips? 

Som tur är hittade jag Stieg Larssons tredje bok på biblioteket, så den ska det väl läsas en del ur!

                       
Sova, sova, sova, säng? Nej, inte under fredagsnatten!

Patrick är på nån Miljö-kurs på jobbet ikväll, och jag gick av mitt pass klockan tre idag, så i glappet mellan våra arbetstider kom "moster Josse" och satt barnvakt här! Det gjorde hon gladeligen, och steg till och med upp extra tidigt  i morse för att jobba förmiddagspass så hon skulle hinna vara här lite längre! Tack syrran, för hjälpen!
                  
                  Josse med sin karl Rikard och Seth, 10 september förra året!

Seth var lite trött och grinig när jag kom hem, efter att ha busat med sin moster några timmar, och när jag satte mig i schäslongen styrde han gå-stolen mot mitt håll, sträckte ut armarna sina, fällde ner mungiporna lite och sa "maa-ma"! Patrick skulle säga att det bara var en ren tillfällighet, men jag vet att Seth är fullt på det klara med vad han säger, och nu ville han komma upp till sin mamma!

Annars har han i säkert drygt en vecka suttit, legat, sprungit runt i gå-stolen och bara gastat "pa-pa", "paaa-pa", "PA-PA"! Men nu ska väl jag också få min del! Eller hur, lillgubben?
                  

Vi har inget soffbord längre. Nu är det leksaker spridda över hela vardagsrumsgolvet istället. Patrick sålde bordet idag till en jobbarkompis för en tvåhundring. Patrick har aldrig varit nån riktigt bra affärsman. Det var förra veckan som Mange var förbi och bara helt apropå frågade om vi inte skulle sälja bordet, och så var affären ett faktum. Vi hade börjat prata om att skaffa ett nytt bord bara ett par dagar tidigare, eftersom vi var så oroliga att Seth skulle krypa fram till det och slå huvudet/munnen i kanterna, men nu är det problemet löst i alla fall. Och nu, vilket är på tiden, måste vi ju äta alla måltider runt köksbordet, precis som en riktig familj!

                             
                  På tal om att käka... -LeffeåMeta! Nu kan ni hämta ätasetet här!

Malåvistelse i helgen. Här är bilder från våran stuga. Patrick tyckte den var "spartansk".

Vi gick ner till marknaden bland det första vi gjorde, i blåsten, och tittade på rävmössor, vinterjackor, böcker, godisstånd och andra besökare. Vi handlade ett par handskar till Seth, några halksockar tills dessa att han ska springa runt här hemma och så lite Vindelrökt kött. Tilde gillade speciellt det ståndet, eftersom de var så generösa på att bjuda på smakprov därifrån!

  
Här är bilder från Patricks föräldrars husvagn, som vi vistades i en del på lördagskvällen. Där blev vi bjudna på Porterstek, öl och sprit! Jag blev högröd och lite berusad av första starkölen där vid tre-fyratiden, så jag tog det säkra före det osäkra och drog ner på alkoholintaget för kvällen!

 

 
På söndagen hängde vi runt husvagnen igen, såg lite skidskytte, solade, grillade korv och fick äta uppstekt pannkaka! Jättegott!

  
Innan vi gick upp till svärföräldrarna, gick vi först ner till hotellet och åt frukost där. Lyx! Seth fick nöja sig med sina smöråsrån som vanligt, men jag och Patrick fick i oss varma baguetter, fil och flingor och en massa olika pålägg! Och just som vi sitter där och äter, går en bekant förbi med en kaffekopp ett par bord bort... Hon stannade till och sa "men, är det du"..? "Hej", sa ja. Sen pekade hon mot Seth i barnstolen och frågade, "är det din"? Jag nickade och så kom hon fram och pratade en stund. "Hellen", Helen, lärare på Norrhammarskolan, -favoritklass 9A! Hon var i Malå med, för morgononen, lite ömma ben och muskler efter att ha åkt i backen hela dagen före, och sen festat till Charlotte Perellis uppträdande på hotellet senare på kvällen! Allt var annars bra med henne och jag skvallrade lite om andra som blivit mammor från gamla gänget! "Hellen" bad mig hälsa till alla jag träffade från klassen! HELEN HÄLSAR! Och nu var det gjort.

Det var väl inte så värst spännande, men lite kul ändå, va, Anna?

I förra veckan var jag och handlade blöjor på Coop, och då hälsade min gamla samhällslärare från gymnasiet också. Jag tycker att det är konstigt att lärare kommer ihåg mig. För, för det första har de väl haft tuuuusen elever genom åren och så tror jag ju inte att jag gjorde så mycket väsen ifrån mig på lektionenerna heller, så att de borde registerat mig så där. Men, nåt intryck måste jag väl gjort ändå. Eller är det bara svårt att inte komma ihåg Frida W?  

Varje kväll programmerar vi Boxern att spela in Scrubs på 6:an, åsså kan man se det när man stiger upp med Seth på morgonen och han har sitt morgonpass under baby-gymet! Egentligen skulle man följa sonens exempel och gympa lite själv det första man gör, men det är ju bara så skönt att slappa i soffan, äta frulle och se på bra tv-program istället..!

Nu håller vi på för fullt att leta fram tjocksockar, täckbyxor, ställa iordning Seths alla små matburkar och flaskor och försöka komma ihåg allt vad vi ska ha med oss imorgon upp till Malå! 
                                                                 
Samtidigt packar jag kassar med bebiskläder att skicka ner till Thessan och Theo, för på söndag drar Anna dit och hälsar på! Hon får se han först av oss alla! Jag har redan lämnat en påse på Annas dörr (och jag hoppas att hon hann ta in den innan nån annan blev för nyfiken och klåfingrig), men jag hittar bortplockade plagg lite varstans i lådor och garderober nu när vi letar vinterkläderna! Så nu Thessan, ska väl nånting passa lilleman!

Vi har tänkt åka direkt Seth vaknar imorgon, vilket nu för tiden innebär att vi får ställa väckarklockan för att inte komma försent! I morse ringde jag hem från jobbet halv nio, då hade de inte stigit än! Halv tio kom de sig upp, fast det var gammelfarmor som hade ringt då och telefonsignalerna väckte Seth, annars hade han nog kunnat sova ännu lite mer!

Men som sagt, om vi ställer alarmet ikväll, så är vi väl framme i stugan imorgon till lunch eller så!

På väg hem från jobbet, småskuttandes fram på E4:an i lill-Toyan, kom jag att tänka på en sak... "Imorgon måste jag och Patrick sova i samma rum"! Eeeh, dubbla snarkplåster, tack!