Elva dagar kvar...
Så kom ännu en helg till sitt slut. Jag väntar att Seth ska komma till ro i sin säng, så jag sen kan lägga mig och läsa de sista femtio sidorna i Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor".
Jag hade laddat inför mitt nattskift med olika pyssel och korthögar. På jobbet väntade tvättning och bakning, och jag satte mig inte ner med min medhavda bok förrän klockan var ungefär sex på morgonen. Då kände jag att ryggen värkte lite efter att ha gått och stått och några gånger kikat in hos brukarna, bakat muffins, hängt tvätt, klippt och klistrat i mina album och tänkt tillbaka på min tid på arbetet. Det var där jag började min kommunkarriär en sommar för läänge sen - 1999. Helt otroligt vad tiden går!
Hemma var Seth kinkig och behövde hela tiden uppassning med tutten och ombäddning. Efter två hade han till slut somnat, och sov gott, men Patrick hade inte ro att somna själv förrän efter fyra. När jag kom hem vid halv nio, stod en jävligt förbannad sambo på knä i vardagsrummet och muttrade och svor! Tilde hade kissat inne under natten, och det var absolut inget som Patrick gärna torkade nyss uppstigen efter fyra timmars sömn..! Seth var då så glad i sin gå-stol, och märkte knappt att jag kom hem förrän jag lyfte upp honom och gav han pussar! Men inte ens då var han speciellt intresserad, utan tittade bara ner mot knapparna på displayen till gå-stolen. Jag fick så lov att sätta ner honom igen, och så lämnade jag min lilla familj och gick upp för att sova! Jag trodde klockan var elva när de smög in alla tre, och jag undrade vad de gjorde... Till min besvikelse och förvåning var klockan redan fyra och det var bara att pallra sig upp och in i duschen. Jag känner mig fortfarande slö fter att ha tillbringat en hel natt i vaket tillstånd. Och vi som drillat Seth så i konsten att sova hela nätter..!
Middagen i Byske höll vi oss vakna under, och även efter den då vi spelade spel och åt godis vi sex vuxna. Ungarna, Leo, Seth och Tilde hade vi mest på golvet där de antingen sov, lekte med leksaker eller jollrade på i största allmänhet! Väldigt trevligt hade vi i alla fall! Och maten var så god, så god och man åt som vanligt alldeles för mycket, för mycket! Tack syrran, för en toppenkväll!
Imorgon har jag tid hos tandläkaren, vilket aldrig är nåt man längtar till. Förra gången jag var där, hade jag typ två veckor kvar till beräknad förlossning, och jag hade bokat tid för att jag läst nånstans att det var bra att göra bort såna saker innan det var dags att åka in till BB. Men det var lättare sagt än gjort att ens klara av besöket där i tandläkarstolen! När de lutade ryggstödet bakåt, fick jag så otroligt svårt att andas, det tryckte på bak i ryggen av magen på nåt vis, jag sa "nej, nej" och jag fick sätta mig upp lite smått panikslagen! Inte blev de bättre när de några sekunder senare prövade ännu en gång att luta mig bak, och samtidigt fylla min mun med diverse prylar och sugutrustning - jag viftade med armarna och fick fort komma i upprätt ställning igen! Phu!
Med mig lite halvliggande klarade min tandläkare av att gå igenom tänderna till slut, och skickade hem mig med en påminnelse om att jag skulle boka tid lite senare, då hon skulle kunna ta röntgenbilderna för en komplett genomgång av tandstatus. Det var inget hon kunde göra just då... Tänkte inte på det... Så på grund av obekväma ställningar och att man ändå måste dit igen så är det här med att gå till tandläkaren höggravid alltså inte att rekommedera! Det är så lätt att ta till sig alla slags tips och råd som man kommer över!
Om elva dagar ska jag ut i arbetslivet på allvar igen.
Jag hade laddat inför mitt nattskift med olika pyssel och korthögar. På jobbet väntade tvättning och bakning, och jag satte mig inte ner med min medhavda bok förrän klockan var ungefär sex på morgonen. Då kände jag att ryggen värkte lite efter att ha gått och stått och några gånger kikat in hos brukarna, bakat muffins, hängt tvätt, klippt och klistrat i mina album och tänkt tillbaka på min tid på arbetet. Det var där jag började min kommunkarriär en sommar för läänge sen - 1999. Helt otroligt vad tiden går!
Hemma var Seth kinkig och behövde hela tiden uppassning med tutten och ombäddning. Efter två hade han till slut somnat, och sov gott, men Patrick hade inte ro att somna själv förrän efter fyra. När jag kom hem vid halv nio, stod en jävligt förbannad sambo på knä i vardagsrummet och muttrade och svor! Tilde hade kissat inne under natten, och det var absolut inget som Patrick gärna torkade nyss uppstigen efter fyra timmars sömn..! Seth var då så glad i sin gå-stol, och märkte knappt att jag kom hem förrän jag lyfte upp honom och gav han pussar! Men inte ens då var han speciellt intresserad, utan tittade bara ner mot knapparna på displayen till gå-stolen. Jag fick så lov att sätta ner honom igen, och så lämnade jag min lilla familj och gick upp för att sova! Jag trodde klockan var elva när de smög in alla tre, och jag undrade vad de gjorde... Till min besvikelse och förvåning var klockan redan fyra och det var bara att pallra sig upp och in i duschen. Jag känner mig fortfarande slö fter att ha tillbringat en hel natt i vaket tillstånd. Och vi som drillat Seth så i konsten att sova hela nätter..!
Middagen i Byske höll vi oss vakna under, och även efter den då vi spelade spel och åt godis vi sex vuxna. Ungarna, Leo, Seth och Tilde hade vi mest på golvet där de antingen sov, lekte med leksaker eller jollrade på i största allmänhet! Väldigt trevligt hade vi i alla fall! Och maten var så god, så god och man åt som vanligt alldeles för mycket, för mycket! Tack syrran, för en toppenkväll!
Imorgon har jag tid hos tandläkaren, vilket aldrig är nåt man längtar till. Förra gången jag var där, hade jag typ två veckor kvar till beräknad förlossning, och jag hade bokat tid för att jag läst nånstans att det var bra att göra bort såna saker innan det var dags att åka in till BB. Men det var lättare sagt än gjort att ens klara av besöket där i tandläkarstolen! När de lutade ryggstödet bakåt, fick jag så otroligt svårt att andas, det tryckte på bak i ryggen av magen på nåt vis, jag sa "nej, nej" och jag fick sätta mig upp lite smått panikslagen! Inte blev de bättre när de några sekunder senare prövade ännu en gång att luta mig bak, och samtidigt fylla min mun med diverse prylar och sugutrustning - jag viftade med armarna och fick fort komma i upprätt ställning igen! Phu!
Med mig lite halvliggande klarade min tandläkare av att gå igenom tänderna till slut, och skickade hem mig med en påminnelse om att jag skulle boka tid lite senare, då hon skulle kunna ta röntgenbilderna för en komplett genomgång av tandstatus. Det var inget hon kunde göra just då... Tänkte inte på det... Så på grund av obekväma ställningar och att man ändå måste dit igen så är det här med att gå till tandläkaren höggravid alltså inte att rekommedera! Det är så lätt att ta till sig alla slags tips och råd som man kommer över!
Om elva dagar ska jag ut i arbetslivet på allvar igen.
