tillbaka
Nu har vi äntligen installerat oss någotsånär i vår nya lya. Vi bor mitt i stockholms största naturreservat vilket är GIGANTISKT. Det är fantastiskt vackert här med små sjöar och kossor av rasen highland cattle som går omkring och betar bland de gulnade höstlöven.
Maria Giulia har börjat på ett nytt dagis som har Reggio Emilia-inspirerad pedagogik, vilket bla innebär att dom har pyttesmå möbler så fröknarna får sitta dubbbelvikta och äta lunch. Det var jättekul att se hur otroligt duktiga småkonoddar i ett till tre årsåldern kan vara. Maria Giulia har tex fått en minimentor, en liten treåring som hjälper henne att klättra upp på minitoan och kissa och visar var man ställer tallriken efter maten etc. Jag tror att man som morsa lätt kan fastna i rollen som ständigt hjälpande hand, altså, man glömmer bort att se sitt barn som en individ med hjärna som faktiskt kan klara sig ganska bra själv. Varför måste man tex tvinga sitt barn att ha på sig jacka bara därför att man själv fryser? Ibland har ju vi vuxna så knasiga ideer. Så när jag var där på inskolningen såg jag min lilla tjej med helt nya ögon, som om hon var en liten kompis till mig ungefär. Appropå det hörde jag en skön kommentar från min absoluta favvoskådis Johnny Depp som gick ungefär såhär: Att vara pappa är ungefär som att ständigt hänga med en väldigt liten alkis, någon som ständigt ragglar runt utan kontroll på finmotoriken och talar osammanhängande, .
Hursomhellst, stor kram till er alla!!!
ps. Är det nån mer än jag som har problem med att se alla användare på bloggen? Alla utom frida och anna försvinner liksom. Hjälp!i