Bebisar!
Idag var en riktigt tråååkig dag vädermässigt, och såna dagar drar lätt ner en själv i tråkstadiet... Som tur är har Seth redan förstått vitsen med regniga dagar - att passa på att sova! Så vi sov bort en bra stund av dagen för att inte behöva vara med om nåt mer tråååkigt! Halv tre fick vi oss ut på en lite kortare promenad för att rasta Tilde, men även den var himla blöt och tråååkig.
Ikväll blev det dock lite trevligare, då vi hade inbokat efterträffen med föräldragruppen! Nu har alla åtta paren (bara sju var med ikväll) blivit föräldrar. Vi var sist ut. Eller Seth, rättare sagt. Vi pratade om våra förlossningar och hur det kändes att vara med om den och lite smått om vardagsrutiner och sovvanor. Det verkar vara ett starkt år för killarna i år. Det föds flest av det könet här i stan, tror jag visst. Av våra åtta par i gruppen, hade tre fått tjejer. Seth visade sig från sin bästa sida och sov som en ängel första halvtimmen, så vi hann prata en stund och sen fika. Då ville han ha mat. Och han åt, sket i blöjan, åt lite till efter bytet och sen rapade han. Precis som det ska göras. Det var nåt kolikbarn i gruppen som var högljudda, andra skrek och grät mer av sympati till de med ont i magen och en pratade bara högt i allmänhet till de andra. Den bebisen skulle visst bli politiker, sa hans pappa, eftersom han ingenting speciellt gjorde, men bestämde över alla ändå. Men Seth han bara såg på, och tittade runt på sina jämngamla och några av sina framtida klasskamrater och var nöjd efter maten. Tills det skulle tas fram kameror för att föreviga dessa barns första möte, och alla föräldrar satte sina små bebisar tillsammans i en soffa för fotografering..! Då rann tårarna vilt ur ögonen även för Seth! Alla bebisar hängde på! Vi föräldrar knäppte bild efter bild, för de var ju så söta allihopa trots paniken och sorgsenheten i deras ansikten och miner... Eller hur?
Här ser man bebisarna tripp-trapp-trull. Storleksmässigt den största, den mellersta och den minsta bebisen i gruppen. På torsdag får vi ny längd och vikt på Seth (sist 4920 g), men han till vänster väger nu åtta kilo och minstingen Leo fyra och ett halvt.
Ikväll blev det dock lite trevligare, då vi hade inbokat efterträffen med föräldragruppen! Nu har alla åtta paren (bara sju var med ikväll) blivit föräldrar. Vi var sist ut. Eller Seth, rättare sagt. Vi pratade om våra förlossningar och hur det kändes att vara med om den och lite smått om vardagsrutiner och sovvanor. Det verkar vara ett starkt år för killarna i år. Det föds flest av det könet här i stan, tror jag visst. Av våra åtta par i gruppen, hade tre fått tjejer. Seth visade sig från sin bästa sida och sov som en ängel första halvtimmen, så vi hann prata en stund och sen fika. Då ville han ha mat. Och han åt, sket i blöjan, åt lite till efter bytet och sen rapade han. Precis som det ska göras. Det var nåt kolikbarn i gruppen som var högljudda, andra skrek och grät mer av sympati till de med ont i magen och en pratade bara högt i allmänhet till de andra. Den bebisen skulle visst bli politiker, sa hans pappa, eftersom han ingenting speciellt gjorde, men bestämde över alla ändå. Men Seth han bara såg på, och tittade runt på sina jämngamla och några av sina framtida klasskamrater och var nöjd efter maten. Tills det skulle tas fram kameror för att föreviga dessa barns första möte, och alla föräldrar satte sina små bebisar tillsammans i en soffa för fotografering..! Då rann tårarna vilt ur ögonen även för Seth! Alla bebisar hängde på! Vi föräldrar knäppte bild efter bild, för de var ju så söta allihopa trots paniken och sorgsenheten i deras ansikten och miner... Eller hur?
Här ser man bebisarna tripp-trapp-trull. Storleksmässigt den största, den mellersta och den minsta bebisen i gruppen. På torsdag får vi ny längd och vikt på Seth (sist 4920 g), men han till vänster väger nu åtta kilo och minstingen Leo fyra och ett halvt.
