Vecka 30
Tiden går och det är nu tio veckor kvar till förlossningen. När jag tänker efter så måste jag nog lägga in ett ´bara´ efter den första meningen. Jag kan börja se ett ljus i tunneln, så att säga. Men först är det en del saker som måste avklaras.
* Det är nu bara två veckor kvar att jobba, och det känns bara jätteskönt att få pricka av varje avslutat arbetspass och jag ser väldigt mycket framemot ledigheten i och med havandeskapspenningen jag nu blivit beviljad.
* Innan min beräknade nedkomst, väntar jag också in den planerade hemkomsten av tjejkompisar, vilka snart så sakteliga ska sluta upp och styra kosan hem til stan igen! Jag behöver lite sällskap!
* Den välbehövliga vilan måste ju hinnas med.
* Boka tid hos tandläkaren och frissan.
* Jag måste hinna ´boa´ ordentligt, någonting som jag läst att väntande blivande mödrar gör ju närmare förlossningen de kommer. Det ska handlas bebisgrejer, hemmet barnsäkras, gräsmattan sås, renoveringar göras, det ska bunkras upp med fikabröd och tillräckligt med matlådor så man slipper tänka på baking och matlagning mitt i allt, i det nya livet med bebisen...
Vi har börjat föräldrakurs också, där vi hittills fått höra om amningens våndor och lyckostunder, om förlossningens olika skeenden och fått lära oss att andas rätt under en värk. Vi är åtta par i vår grupp och alla är beräknade inom loppet av lite drygt en månad, mellan den 19 juni ill den 23 juli, och vi är näst sista paret ut.
Jag läser om graviditeten, om vad som händer vecka för vecka och det är helt klart att jag precis följer mönstret, jag känner igen mig och förstår mina besvär lättare när jag liksom får allt svart på vitt. "Den ansträngning det innebär att vara gravid kan göra dig andfådd. Dina lungor måste ta upp ca 20 % mer syre och stöta ut mer koldioxid med varje andetag, eftersom du också andas för ditt barn." Det är nu väldigt jobbigt att förflytta sig, jag funderar på om pollenallergin också har satt sig lite i luftvägarna, sant är i alla fall att jag känner mig som 100 år när jag till och med kan bli andfådd av att vända mig i sängen på natten! Mina dagliga promenader med hunden går allt saktare för mig, som tur är är det vår och Tilde roar sig mycket själv genom att nosa sig genom skog och mark! Att plocka upp pinnar och kasta är vissa dagar också helt omöjligt, då foglossningen sätter in. Det känns som att jag har grova gummiband ner mot ljumskarna som drar och sliter när man rör sig på olika vis, hostar eller nyser. Fan, fan, fan!
Till veckan ska jag till barnmorskan igen, där magen ska mätas och jag vägas och stickas med sprutor och tappas på blod! Bebisen växer hittills som den ska, ligger precis på "kurvan" och sparkar och har sig i magen mest hela dagarna! Jag läste att man får aktiva barn om de är livliga i magen, enligt andra mammor. Den dygnsrytm som bebisen har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln... Ja, vi får väl se! I vecka 30 kan bebisens längd mätas som en skollinjal kan man säga, och bebisens medelvikt är 1,6 kilo, medans jag själv "spräckt gränsen" och har gått upp 13 kilo nu. Fetknopp.
* Det är nu bara två veckor kvar att jobba, och det känns bara jätteskönt att få pricka av varje avslutat arbetspass och jag ser väldigt mycket framemot ledigheten i och med havandeskapspenningen jag nu blivit beviljad.
* Innan min beräknade nedkomst, väntar jag också in den planerade hemkomsten av tjejkompisar, vilka snart så sakteliga ska sluta upp och styra kosan hem til stan igen! Jag behöver lite sällskap!
* Den välbehövliga vilan måste ju hinnas med.
* Boka tid hos tandläkaren och frissan.
* Jag måste hinna ´boa´ ordentligt, någonting som jag läst att väntande blivande mödrar gör ju närmare förlossningen de kommer. Det ska handlas bebisgrejer, hemmet barnsäkras, gräsmattan sås, renoveringar göras, det ska bunkras upp med fikabröd och tillräckligt med matlådor så man slipper tänka på baking och matlagning mitt i allt, i det nya livet med bebisen...
Vi har börjat föräldrakurs också, där vi hittills fått höra om amningens våndor och lyckostunder, om förlossningens olika skeenden och fått lära oss att andas rätt under en värk. Vi är åtta par i vår grupp och alla är beräknade inom loppet av lite drygt en månad, mellan den 19 juni ill den 23 juli, och vi är näst sista paret ut.
Jag läser om graviditeten, om vad som händer vecka för vecka och det är helt klart att jag precis följer mönstret, jag känner igen mig och förstår mina besvär lättare när jag liksom får allt svart på vitt. "Den ansträngning det innebär att vara gravid kan göra dig andfådd. Dina lungor måste ta upp ca 20 % mer syre och stöta ut mer koldioxid med varje andetag, eftersom du också andas för ditt barn." Det är nu väldigt jobbigt att förflytta sig, jag funderar på om pollenallergin också har satt sig lite i luftvägarna, sant är i alla fall att jag känner mig som 100 år när jag till och med kan bli andfådd av att vända mig i sängen på natten! Mina dagliga promenader med hunden går allt saktare för mig, som tur är är det vår och Tilde roar sig mycket själv genom att nosa sig genom skog och mark! Att plocka upp pinnar och kasta är vissa dagar också helt omöjligt, då foglossningen sätter in. Det känns som att jag har grova gummiband ner mot ljumskarna som drar och sliter när man rör sig på olika vis, hostar eller nyser. Fan, fan, fan!
Till veckan ska jag till barnmorskan igen, där magen ska mätas och jag vägas och stickas med sprutor och tappas på blod! Bebisen växer hittills som den ska, ligger precis på "kurvan" och sparkar och har sig i magen mest hela dagarna! Jag läste att man får aktiva barn om de är livliga i magen, enligt andra mammor. Den dygnsrytm som bebisen har i slutet av graviditeten kan även hålla i sig efter födseln... Ja, vi får väl se! I vecka 30 kan bebisens längd mätas som en skollinjal kan man säga, och bebisens medelvikt är 1,6 kilo, medans jag själv "spräckt gränsen" och har gått upp 13 kilo nu. Fetknopp.
