Hola Bandola!
Tjolihopp!
Sitter här på jobbet med ett klämt finger och en hals som skulle kunna avslöja att man varit på Metallica konsert (så är tyvärr ej fallet) och tycker väldigt synd om mig själv.
Funderar på att gå hem nu när jag stekte ett ägg till lunch på min egen kropp.
Eller kanske inte. Men det känns som så. Eller kanske inte igen. Usch vad jag luras.
Nu undrar ni kanske vad som är sanning i denna blogg och det ska jag berätta lite snabbt för er men först.
VÄLKOMMEN HEM LMITW!!
Nu ska jag berätta.
I lördags var jag, Mulle och Christians kuse Jenny på Björn Rosenström. Jag var tvyngen att följa med för dom är lite småtända på varandra och håller på att lulla runt hela tiden men ingen vågar ta något intiativ (stavfel?) så jag var det lilla förklädet eller vad man ska kalla det. Det första som hände var nog att det öste verkligen ner när vi var på topp längst fram vid scenen nästan. Efter att ha insett att det var knökfullt i öltältet så körde vi the wet stile istället. faktiskt skitkul, lite som när man sprang i vattenspridaren när man var lite. Detta kan har resuterat i min förkylning, vill inte erkänna det riktigt.
När vi sedan kom hem så skulle jag vara så duktig och inte ta på den nymålade väggen. Ja just det. vi har renoverat hemma. men i alla fall. Då satte jag handen i dörrspringan istället och Jenny stänger dörren.
En fin och lugn röst sa "Jenny, skulle du kunna öppna dörren är du snäll" Jenny fick mer eller mindre panik när hon såg blodet.
Jag tyckte det var rätt fräckt och livet lekte ju. Nu är det inte riktigt lika fräckt längre tyvärr.
Hoppas ni lyckas tolka hoppiga text för jag orkar inte skriva om det så det blir sammanhängande.
Adjöss mina små lärljungar.. Ha ha ha!! Värt!
Thessan
Sitter här på jobbet med ett klämt finger och en hals som skulle kunna avslöja att man varit på Metallica konsert (så är tyvärr ej fallet) och tycker väldigt synd om mig själv.
Funderar på att gå hem nu när jag stekte ett ägg till lunch på min egen kropp.
Eller kanske inte. Men det känns som så. Eller kanske inte igen. Usch vad jag luras.
Nu undrar ni kanske vad som är sanning i denna blogg och det ska jag berätta lite snabbt för er men först.
VÄLKOMMEN HEM LMITW!!
Nu ska jag berätta.
I lördags var jag, Mulle och Christians kuse Jenny på Björn Rosenström. Jag var tvyngen att följa med för dom är lite småtända på varandra och håller på att lulla runt hela tiden men ingen vågar ta något intiativ (stavfel?) så jag var det lilla förklädet eller vad man ska kalla det. Det första som hände var nog att det öste verkligen ner när vi var på topp längst fram vid scenen nästan. Efter att ha insett att det var knökfullt i öltältet så körde vi the wet stile istället. faktiskt skitkul, lite som när man sprang i vattenspridaren när man var lite. Detta kan har resuterat i min förkylning, vill inte erkänna det riktigt.
När vi sedan kom hem så skulle jag vara så duktig och inte ta på den nymålade väggen. Ja just det. vi har renoverat hemma. men i alla fall. Då satte jag handen i dörrspringan istället och Jenny stänger dörren.
En fin och lugn röst sa "Jenny, skulle du kunna öppna dörren är du snäll" Jenny fick mer eller mindre panik när hon såg blodet.
Jag tyckte det var rätt fräckt och livet lekte ju. Nu är det inte riktigt lika fräckt längre tyvärr.
Hoppas ni lyckas tolka hoppiga text för jag orkar inte skriva om det så det blir sammanhängande.
Adjöss mina små lärljungar.. Ha ha ha!! Värt!
Thessan
