Oooojäääädrar!
Idag trodde jag att bråcket skulle explodera inuti mig! Mitt under jobbkursen på polishuset vred det till i magtrakten och inom nån minut låg jag på golvet och försökte andas mig igenom smärtan! Outhärdligt! Så jag fick skjuts till akuten på en gång utan nån färg alls i ansiktet och under bilfärden blev jag genomblöt i svett och det kändes inte som att vi skulle hinna fram innan jag bokstavligen skulle spricka! Samtidigt vet jag ju av erfarenhet att en del medicin som de kan ge en där uppe bara gör saker värre ibland, så det var väldigt tudelade känslor där ett tag! Väl framme vankade jag av och an i väntrummet med min kölapp i fast grepp...men bara för en liten stund... Rörelserna fick allting att falla på plats igen därinne i magen och en stor lättnad drog igenom mig... Då blev det strax såklart min tur att komma in till undersökningsrummet.
Det är bara två dagar sen jag fick kallelsen till operation av bråcket, så jag är mentalt förberedd på att jag ska in på lassa den 31 maj, men snabbt fruktade jag en akuttid idag då smärtan stegrade så från 0 till 100... Nu fick jag åka tillbaka på kurs efter att en läkare klämt och känt på magen och konstaterat att allt verkade bra. Och nu vet jag också att om det händer igen innan operationsdagen är det bara att härda ut en dryg halvtimme och snurra runt och hoppa så går det nog om...
Operation om tre veckor innebär sjukskrivning hela första sommarmånaden..!
