Post op...
Mamma skjutsade och hämtade mig på lassa idag...dit 11.15, hem 16.00! Jag kom dit hungrig som en varg och kom hem med en riktigt stor vilja att kräkas!
Efter att ha betalat 300 kronor i mottagnings-luckan, väntade klädbyte- Ombyte till de värsta "sockarna" ever (mer ett urtvättat tub-bandage med ena änden tvärsydd så foten inte stack ut) och den hemska lassarocken med helt öppet bak, rullades jag sen in till operationssalen där fler och fler männískor började sin rutinmässiga förberedelse. Medans de lade fram sterila instrument, gick runt och sökte läkare för bedömning av sövning/lokalbedövning, satte dropp, gjorde sig fullt redo med tussar och stålbunkar och förband och munskydd och mediciner i min nålar låg jag och såg in i vita lysrörsarmaturer och gråa takplattor och grönmålade dörrkarmar och folk i rockar...och kände mig helt ödmjuk för det arbete som dessa sköterskor och läkare nu utförde runt mig. Tänk att de kom till jobbet idag med uppdraget att hjälpa mig bli kvitt en bula under bröstkorgen! Helt otroligt vad liten man kan känna sig, men ändå liksom speciell! Å rätt som det var att jag funderade kring hur allt kretsade runt mig nu, hade de förklarat vad nästa spruta medicin in i min arm skulle ha för verkan...å jag sov.
Jag fick förklarat för mig efter operationen att gallstenarna som legat där varit alldeles för stora och hårda att de inte hade kunnat krossas och därför hade ett större snitt behövt göras där då. På grund av det hade bukväggen försvagats och denna andra operation blivit aktuell.
Men nu är det gjort och en tre veckor lång period av inga lyft, slit och allmänt bra omhändertagande av magen och såret väntar nu. Får ringa chefen imorgon och diskutera sjukskrivningen.
Jag har väskan full av värktabletter från läkaren, men har inte tagit något alls sen jag kom hem! Någon timmes sömn rådde bot på illamåendet och om jag håller mig ifrån att röra mig känner jag inget ont! Jag har därför mesta möjliga legat pall i säng och soffa. Men nu är det dags att pallra mig upp. Jag har återigen den lite krumma hållningen och bitvis lite grimaser för mig, men tack vare att det var en mindre operation är det inte alls i närheten lika ont nu!
