Frida & Seth

...VÄCKARKLOCKOR!

Jag vaknade i morse av att hemtelefonen ringde nerifrån köket. Det första som flög ur mig var "fan", och sen flög jag själv upp ur sängen och ner för att börja be om ursäkt och förklara mig..! Jag kände på en gång att jag var "alldeles för utvilad", det här var inte rätt - jag hade försovit mig! Och nu ringde de från jobbet och undrade om jag var på väg! 

Några minuter senare hade jag smugit klart runt i huset för att hitta jobbkläder, lunchlåda och borsta tänderna. Smugit runt för att inte väcka Seth ur sömnen. Han skulle på dagis igen halv elva, och kunde gott sova lite till för att orka med dagen.

I bilen på väg till Anderstorp funderade jag på vad som orsakat min extra långa sovning. Jag hade inte ett minne av att jag ens tryckt in nån snoozeknapp på mobilen (som jag använder som väckarklocka)... Så minns jag att jag lämnat ringsignalen på lägsta volym efter att jag jobbade igår, och telefonen som under natten legat under en kudde, hade jag inte alls hört på grund av dessa nya ljudinställningar...

Det känns så nedrigt att komma sent till jobbet. Man får skämmas i telefon när man ber om ursäkt, o sen får man skämmas när man kommer fram till jobbet för att man kommer typ helt okammad och med kuddmärken på kinden för man är så stressad av hela situationen att man inte hinner kolla sig i spegeln innan man åker hemifrån!

Väl på plats blev jag satt i arbete och resten av morgonen flöt på bra. Kvart i tio, under personalens fikarast, ringde Patrick hemifrån och sa: "Seth har inte vaknat än"!  Va?!? Han ska ju till dagis på 45 minuter, och vi bestämde ju igår att vi skulle börja lämna honom tidigare än vanligt för att han skulle få sova där efter lunchen! "Du får ringa och ändra tillbaka tiden till halv ett", sa jag.

Tio över tio hade Seth sent om sider vaknat!

Nu är det dags att alltid kontrollera ljudnivåer och kanske ställa en väckarklocka en bit ifrån sängen (så man måste stiga upp för att stänga av den)! För sova - det är visst den här familjen bra på!