Seth var på sjukhuset idag!
Hörselkontrollen var idag.
Vi åkte iväg vid halv åtta, lämnade av Tilde hos min mamma, och styrde sen söderöver - mot Umeå! Vi hittade (till slut) fram till en parkering intill ingången till lasarettet och precis på sekunden kvart i tio anmälde vi oss i receptionen på rätt plan och i rätt mottagning! Det är lätt att gå vilse där!
I väntrummet till audionomen charmade Seth en tjej som hon också satt och väntade på sin tur. När han fick ögonkontakt med henne spred sig ett stort leende över hela hans ansikte! Det visade sig sen att hon var nån slags elev, som skulle vara med på kontrollen för att se hur det hela ska gå till!
Men det gick inte riktigt som det var tänkt med apparaten, då Seth är förkyld och också öronen är lite påverkade, så det gick inte att utläsa något korrekt svar. Typiskt.
Sen fick vi sätta oss å vänta igen för att träffa läkaren. Hon började med att (på sitt lite tråkiga, monotona sätt) förklara och berätta vad de ville kolla, och varför och vad man kan förvänta sig ifall det skulle visa sig att Seth har nedsatt hörsel på höger öra. Vi pratade om hur vi upplever att han hör, och att med ett friskt öra i alla fall, så kan man gott klara sig ändå. Kanske hörapparat, men inte nödvändigt.
Hon pekade på en brits inne på rummet och ville att vi skulle lägga Seth på kudden där så hon kunde kika in i hörselgångarna. "Lycka till", tänkte nog både jag och Patrick! Men till vår förvåning låg han helt still där, kikade lugnt upp i taket och lirkade runt med tungan i munnen, och läkaren fick peta i öronen med sina instrument hur mycket hon ville! Vänsterörat var helt ok och fint. Tyvärr var det högra örat fullt av vax, så hon kunde inte ställa någon diagnos. Typiskt.
Alltså, bara att vänta igen på att höra vad läkarn konfererar fram med sina kollegor... Svaret blir än en gång skjutet på. De kan tänkas diskutera fram en undersökning då Seth måste bli sövd, sa läkaren. Men lillgubben! Oo, jobbigt!
Vi får hålla tummarna att vaxet kommer ut av sig själv innan något sådant beslut tas!
Vi åkte iväg vid halv åtta, lämnade av Tilde hos min mamma, och styrde sen söderöver - mot Umeå! Vi hittade (till slut) fram till en parkering intill ingången till lasarettet och precis på sekunden kvart i tio anmälde vi oss i receptionen på rätt plan och i rätt mottagning! Det är lätt att gå vilse där!
I väntrummet till audionomen charmade Seth en tjej som hon också satt och väntade på sin tur. När han fick ögonkontakt med henne spred sig ett stort leende över hela hans ansikte! Det visade sig sen att hon var nån slags elev, som skulle vara med på kontrollen för att se hur det hela ska gå till!
Men det gick inte riktigt som det var tänkt med apparaten, då Seth är förkyld och också öronen är lite påverkade, så det gick inte att utläsa något korrekt svar. Typiskt.
Sen fick vi sätta oss å vänta igen för att träffa läkaren. Hon började med att (på sitt lite tråkiga, monotona sätt) förklara och berätta vad de ville kolla, och varför och vad man kan förvänta sig ifall det skulle visa sig att Seth har nedsatt hörsel på höger öra. Vi pratade om hur vi upplever att han hör, och att med ett friskt öra i alla fall, så kan man gott klara sig ändå. Kanske hörapparat, men inte nödvändigt.
Hon pekade på en brits inne på rummet och ville att vi skulle lägga Seth på kudden där så hon kunde kika in i hörselgångarna. "Lycka till", tänkte nog både jag och Patrick! Men till vår förvåning låg han helt still där, kikade lugnt upp i taket och lirkade runt med tungan i munnen, och läkaren fick peta i öronen med sina instrument hur mycket hon ville! Vänsterörat var helt ok och fint. Tyvärr var det högra örat fullt av vax, så hon kunde inte ställa någon diagnos. Typiskt.
Alltså, bara att vänta igen på att höra vad läkarn konfererar fram med sina kollegor... Svaret blir än en gång skjutet på. De kan tänkas diskutera fram en undersökning då Seth måste bli sövd, sa läkaren. Men lillgubben! Oo, jobbigt!
Vi får hålla tummarna att vaxet kommer ut av sig själv innan något sådant beslut tas!
