Tre dagar kvar...
Seth har fortfarande kvar sin förkylning och aptiten är väl inte den bästa. Men det är väl inte så konstigt om halsen är full av slem och näsan igentäppt med snor. Jag ringde till sköterskan på BVC idag, och hon föreslog att vi skulle ge honom Alvedon en halvtimme innan maten och att vi skulle skaffa Nezeril för att han lättare ska kunna andas genom näsan. Sen tyckte hon att vi skulle blanda i lite matolja i flaskan, så att han fick i sig lite extra energi. Vi får se under dagen om det blir någon förbättring.
Den inplanerade föräldragruppen i afton får vi nu alltså stryka. Det är tydligen nåt virus som går just nu och många barn har varit sjuka den senaste veckan. Onödigt att smitta fler...
I morse vaknade Seth klockan fem, precis då Patrick åkte iväg till jobbet, och var jätteledsen och rosslig. Så jag gjorde i ordning lite ersättning och sen satt han upprätt i min famn tills han somnade om och sov i två timmar till. De små liven... Hur många timmar ska man väl inte få trösta, vagga och sköta om sina sjuka barn..?
Just det. Sina barn.
Igår, när jag stod och lagade middag, kom Patrick in i köket och sa:
-"Pelle". "Det kan vi väl döpa nästa unge till, om det blir en kille igen"?
-"Pelle", tyckte jag, "det skulle ju inte bli fler barn för oss"...
-"Nja, nä, men vaddå, det kan ju hända en olycka"...
Patrick har bara haft alla mina hormoner som snurrade runt i min kropp under graviditeten i minnet förut, och han minns dem inte med glädje precis..!
19 juli 2007
"Magen har växt (eller rättare sagt hela jag = 22 kilo plus), jag har varit mycket trött och väldigt osocial, rätt labil i humöret och retat gallfeber på min sambo så mycket att hans ord "du vet det Frida, det blir bara en unge" sedan länge ringer i mina öron!"
Sen hade Patrick tydligen fått en utskällning av en polare i lördags när de var på krogen, som tyckte att det var det dummaste man kunde göra mot sitt barn - att neka det ett syskon!
Om tre dagar är det jag som stiger upp och åker till jobbet. 7-15 lyder tiderna på mitt första arbetspass.
Den inplanerade föräldragruppen i afton får vi nu alltså stryka. Det är tydligen nåt virus som går just nu och många barn har varit sjuka den senaste veckan. Onödigt att smitta fler...
I morse vaknade Seth klockan fem, precis då Patrick åkte iväg till jobbet, och var jätteledsen och rosslig. Så jag gjorde i ordning lite ersättning och sen satt han upprätt i min famn tills han somnade om och sov i två timmar till. De små liven... Hur många timmar ska man väl inte få trösta, vagga och sköta om sina sjuka barn..?
Just det. Sina barn.
Igår, när jag stod och lagade middag, kom Patrick in i köket och sa:
-"Pelle". "Det kan vi väl döpa nästa unge till, om det blir en kille igen"?
-"Pelle", tyckte jag, "det skulle ju inte bli fler barn för oss"...
-"Nja, nä, men vaddå, det kan ju hända en olycka"...
Patrick har bara haft alla mina hormoner som snurrade runt i min kropp under graviditeten i minnet förut, och han minns dem inte med glädje precis..!
19 juli 2007
"Magen har växt (eller rättare sagt hela jag = 22 kilo plus), jag har varit mycket trött och väldigt osocial, rätt labil i humöret och retat gallfeber på min sambo så mycket att hans ord "du vet det Frida, det blir bara en unge" sedan länge ringer i mina öron!"
Sen hade Patrick tydligen fått en utskällning av en polare i lördags när de var på krogen, som tyckte att det var det dummaste man kunde göra mot sitt barn - att neka det ett syskon!
Om tre dagar är det jag som stiger upp och åker till jobbet. 7-15 lyder tiderna på mitt första arbetspass.
