Sju månader gammal...
Ikväll är Seth väldigt kinkig, och var det också i stort sett hela natten till idag. Han bara grinar och skriker, och jag vet inte vad jag ska göra för att få honom på bättre humör! Jag gissar att det kanske kan vara nån ny tand på gång...
Annars är ju sonen hur snäll och behändig som helst! Han sover på nätterna, äter allt vad man serverar honom och har riktigt busglimten i ögat hela dagarna! Han masar sig fram nu mellan rummen, undersöker allt han kommer åt och pratar en hel del trots att han inte riktigt är så lätt att förstå än..! Han är inte mycket still och man får hela tiden passa honom, för han blir snabbare på att förflytta sig för varje dag!
Jag har en månad kvar att jobba nu, innan jag ska vara mammaledig igen, och det känns bara bra! Jag har mycket tid att försöka ta igen! Nu är Patrick experten..!
När jag blir ledig börjar det också bli mer vår och då känns det liksom bara ännu bättre! Åh, vad härligt det ska bli! Då ska vi mysa ordentligt, kramas länge och vara tillsammans hela dagarna! Varje dag! Jag och Seth, och Tilde så klart! Jag är även rätt taggad på att börja om med de dagliga promenaderna, då det nu under en månad verkligen har varit dåligt med sådana. Jag känner mig allmänt degig, och vill istället känna mig fräsch!
Idag åkte vi ner på stan med Anna och Alma. Efter att ha köpt lite "mammaprylar", som hårfärg, handkräm och foundation och efter att ungarna våra suttit i sina vagnar och stirrat på allt folk som fredagsshoppade i centrum gick vi till Tatung och åt av deras buffé. Skitgott!
Där på restaurangen mötte vi även upp Patrick som var nere på stan och letade nån fjädermojäng till den lilla motorcykeln som han har köpt till Seth. Frågan är bara vem av de två killarna i huset som kommer att ha mest kul med den, för det är länge tills Seth själv får sätta sig på den och köra. Det var liksom verkligen panik om att åka och köpa den för Patrick NU, för det ska ju vara så roligt för Seth sen. "Och när kan han börja köra den då"? frågade jag. "Ja, få se, om en tio-tolv år". Hmmm, det är väl bra att vara väl förberedd, ifall sonen skulle komma att bli motorintresserad i mellanstadiet..!
Denna månad, för ett år sen alltså, bloggade jag ett inlägg om...
Idag var jag på Ica och köpte minisemlor till Anna som fyller år idag. I kassan stod en tant efter mig som ställt sin kundkorg över de andra i stapeln, så jag kunde inte ställa ner min korg som jag nu plockat ur på varor. Big deal, liksom. När kassörskan låter läsken och mina semlor passera kassa-blipen känner jag små knackningar på min axel. Jag tittar bak och tanten som står där säger: "Du, man ska ställa bort korgen efter sig." "Javisst, men nu har du din korg i vägen så..." replikerar jag. Då pekar tanten på en ny stapel korgar alldeles bakom. "Där då?" Triumerande. "Javisst, men det är av en annan sort" (den nya sorten som man drar efter sig på golvet), svarar jag, "så min korg passar inte där." Sen vänder jag mig irriterat mot kassan igen för att få betala, men kan inte låta bli att sätta in dödsstöten på samtalet... "Så det är ditt fel." Min syster som var med mig tyckte att jag betedde mig hemskt åt, men jag måste erkänna att det var sweet! WINNER!
Idag träffade jag på ännu en surkärring, då jag stod utanför en kiosk längs gågatan i stan, med både Seths och Almas barnvagnar bredvid mig och väntade på Anna som var inne och köpte ett telefonkort. Då hör jag en arg gammal stämma intill mitt vänstra öra; "ska du ta upp hela trottoaren eller"?!? Jag vände mig om för att se om det var ett skämt eller, för hela resten av gågatan var ju tom. Bakom mig står en tant med rullator och blänger på oss. "Men ursäkta mig"! replikerade jag irriterat och med eftertryck, och baxade Seths vagn lite åt sidan samtidigt som jag visade med handen att det fanns hur gått om plats som helst på sidan om oss. "Ursäkta mig, ursäkta mig... Visst ska man väl få komma sig fram"... muttrade tanten när hon passerade. "Satkärring", muttrade jag, och stod kvar lite smått förvånad och förbannad och såg efter henne. Jag menar, VA?!?
Nog om tråkigheter. Nu väntar vi på Seths två mostrar och hans lill-kusin, som ska komma hit ikväll och se "Så ska det låta"! Å det blir ju roligt!
Annars är ju sonen hur snäll och behändig som helst! Han sover på nätterna, äter allt vad man serverar honom och har riktigt busglimten i ögat hela dagarna! Han masar sig fram nu mellan rummen, undersöker allt han kommer åt och pratar en hel del trots att han inte riktigt är så lätt att förstå än..! Han är inte mycket still och man får hela tiden passa honom, för han blir snabbare på att förflytta sig för varje dag!
Jag har en månad kvar att jobba nu, innan jag ska vara mammaledig igen, och det känns bara bra! Jag har mycket tid att försöka ta igen! Nu är Patrick experten..!
När jag blir ledig börjar det också bli mer vår och då känns det liksom bara ännu bättre! Åh, vad härligt det ska bli! Då ska vi mysa ordentligt, kramas länge och vara tillsammans hela dagarna! Varje dag! Jag och Seth, och Tilde så klart! Jag är även rätt taggad på att börja om med de dagliga promenaderna, då det nu under en månad verkligen har varit dåligt med sådana. Jag känner mig allmänt degig, och vill istället känna mig fräsch!
Idag åkte vi ner på stan med Anna och Alma. Efter att ha köpt lite "mammaprylar", som hårfärg, handkräm och foundation och efter att ungarna våra suttit i sina vagnar och stirrat på allt folk som fredagsshoppade i centrum gick vi till Tatung och åt av deras buffé. Skitgott!
Där på restaurangen mötte vi även upp Patrick som var nere på stan och letade nån fjädermojäng till den lilla motorcykeln som han har köpt till Seth. Frågan är bara vem av de två killarna i huset som kommer att ha mest kul med den, för det är länge tills Seth själv får sätta sig på den och köra. Det var liksom verkligen panik om att åka och köpa den för Patrick NU, för det ska ju vara så roligt för Seth sen. "Och när kan han börja köra den då"? frågade jag. "Ja, få se, om en tio-tolv år". Hmmm, det är väl bra att vara väl förberedd, ifall sonen skulle komma att bli motorintresserad i mellanstadiet..!
Denna månad, för ett år sen alltså, bloggade jag ett inlägg om...
"Ica-tanten"
Idag var jag på Ica och köpte minisemlor till Anna som fyller år idag. I kassan stod en tant efter mig som ställt sin kundkorg över de andra i stapeln, så jag kunde inte ställa ner min korg som jag nu plockat ur på varor. Big deal, liksom. När kassörskan låter läsken och mina semlor passera kassa-blipen känner jag små knackningar på min axel. Jag tittar bak och tanten som står där säger: "Du, man ska ställa bort korgen efter sig." "Javisst, men nu har du din korg i vägen så..." replikerar jag. Då pekar tanten på en ny stapel korgar alldeles bakom. "Där då?" Triumerande. "Javisst, men det är av en annan sort" (den nya sorten som man drar efter sig på golvet), svarar jag, "så min korg passar inte där." Sen vänder jag mig irriterat mot kassan igen för att få betala, men kan inte låta bli att sätta in dödsstöten på samtalet... "Så det är ditt fel." Min syster som var med mig tyckte att jag betedde mig hemskt åt, men jag måste erkänna att det var sweet! WINNER!
Idag träffade jag på ännu en surkärring, då jag stod utanför en kiosk längs gågatan i stan, med både Seths och Almas barnvagnar bredvid mig och väntade på Anna som var inne och köpte ett telefonkort. Då hör jag en arg gammal stämma intill mitt vänstra öra; "ska du ta upp hela trottoaren eller"?!? Jag vände mig om för att se om det var ett skämt eller, för hela resten av gågatan var ju tom. Bakom mig står en tant med rullator och blänger på oss. "Men ursäkta mig"! replikerade jag irriterat och med eftertryck, och baxade Seths vagn lite åt sidan samtidigt som jag visade med handen att det fanns hur gått om plats som helst på sidan om oss. "Ursäkta mig, ursäkta mig... Visst ska man väl få komma sig fram"... muttrade tanten när hon passerade. "Satkärring", muttrade jag, och stod kvar lite smått förvånad och förbannad och såg efter henne. Jag menar, VA?!?
Nog om tråkigheter. Nu väntar vi på Seths två mostrar och hans lill-kusin, som ska komma hit ikväll och se "Så ska det låta"! Å det blir ju roligt!
