Om att försöka beskriva nån...
Förut, när vi fortfarande sov i samma säng, kunde jag ligga och titta på Patrick långa stunder. Han blev alltid irriterad, så jag gjorde det ibland i smyg, typ när han sov. Ibland spelade jag också in hans snarkningar med mobiltelefonen, så att han skulle få höra själv hur han lät på nätterna! Hursomhelst, jag tittade på honom för att försöka memorera hans ansikte och hårfäste, hans öron och gamla piercinghål i läppen. Men om jag i ord skulle beskriva honom skulle jag, trots mina koncentrerade stirrstunder, inte kunna göra det, tror jag. Inte bara så där på rak arm. Jag kan ju inte ens komma ihåg om människan jag mötte för tio minuter sen var mörk- eller ljushårig! Typ.
I filmer ser man ju ofta hur folk får beskriva en gärningsman för en tecknare hos polisen, och att de, när de sen får titta på teckningen ibland tycker sig stirra rakt in i sin makes, mördares ögon! Typ. Jag har aldrig fattat hur det kan fungera. Hur kan folk komma ihåg att ögonen på personen de sett i tio sekunder var lite sneda, munnen spikrak eller hakpartiet kantigt.
Fråga mig nu, och jag kan inte säga hur Annas haka ser ut, vilken ögonfärg min svärmor har, om min granne har små eller stora näsborrar eller på vilket ögonbryn Patrick har ett ärr... Jag skulle nog inte vara ett så behjälpligt vittne i en polisutredning!
Jag är jättedålig på att se om nån har klippt sig, skaffat nya glasögon eller gått ner i vikt. Men jag är medveten om detta och försöker ändå att ge komplimanger de gånger jag kan! Men det är lite jobbigt när nån säger typ; "ser du inte att jag har blivit brunett"? Ojdå! Det är nog dags att mer lägga märke till vad folk i min omgivning har för sig och hur de ser ut, så jag slipper skämmas för att vara så ouppmärksam!
Dagens tips!
"En fantombild är en bild som ritas med utgångspunkt av hur vittnen ser på hur gärningsmannen ser ut. Fantombilden brukar användas för att identifiera en gärningsman".
Här kan man själv försöka återskapa en bild av en person!
Svårt, men roligt!
I filmer ser man ju ofta hur folk får beskriva en gärningsman för en tecknare hos polisen, och att de, när de sen får titta på teckningen ibland tycker sig stirra rakt in i sin makes, mördares ögon! Typ. Jag har aldrig fattat hur det kan fungera. Hur kan folk komma ihåg att ögonen på personen de sett i tio sekunder var lite sneda, munnen spikrak eller hakpartiet kantigt.
Fråga mig nu, och jag kan inte säga hur Annas haka ser ut, vilken ögonfärg min svärmor har, om min granne har små eller stora näsborrar eller på vilket ögonbryn Patrick har ett ärr... Jag skulle nog inte vara ett så behjälpligt vittne i en polisutredning!
Jag är jättedålig på att se om nån har klippt sig, skaffat nya glasögon eller gått ner i vikt. Men jag är medveten om detta och försöker ändå att ge komplimanger de gånger jag kan! Men det är lite jobbigt när nån säger typ; "ser du inte att jag har blivit brunett"? Ojdå! Det är nog dags att mer lägga märke till vad folk i min omgivning har för sig och hur de ser ut, så jag slipper skämmas för att vara så ouppmärksam!
Dagens tips!
"En fantombild är en bild som ritas med utgångspunkt av hur vittnen ser på hur gärningsmannen ser ut. Fantombilden brukar användas för att identifiera en gärningsman".
Här kan man själv försöka återskapa en bild av en person!
Svårt, men roligt!
