Nya bralls...
Nu har jag sex kilo kvar att gå ner, tills jag är tillbaka på min startvikt innan jag blev gravid. Och med tiden ska väl märkena på magen blekna och huden tajtas till igen... Jag kände redan på BB att jag ville köpa ett par nya byxor, eftersom jag inte kunde ha mina gamla jeans än, och mammabyxorna hade för mycket påsytt tyg där upptill där magen förut rymts. Men det tog mig nån vecka av vånda innan jag gick och inhandlade dessa nya byxor, då jag är så snål och dålig på att unna mig själv saker. Jag tänkte mycket på att jag ville ha mig ett par nya brallor att ta på mig, och slippa gå i mina gröna plyschbyxor hela dagarna, men kunde inte förmå mig att lägga ut dessa tvåhundrafemtio kronor! Tänka sig vilka pengar det handlade om alltså... Huvva, eller hur?! Till slut fick jag en rabattkupong från H&M i brevlådan som gav mig 25% rabatt på valfritt plagg, och då gick jag äntligen dit och köpte dessa svarta brallor för en tvåhundring...
Och så kan jag samma dag gå på Ica och handla varor för sexhundra utan att blinka, utan att vi egentligen behöver nåt, för jag tänker att mat behöver man alltid. Men okej, det finns ju lövbiff och sen finns det ju blodpudding... Båda rätterna ska ju liksom stekas på liknande sätt, och om jag tänkte efter lika mycket i mataffären som i klädaffären så skulle jag ju kunna köpa ett nytt plagg lite oftare... Jag är så snål om vissa saker.
Jag hoppas att ni inte ser mig som snål i alla avseenden!
Jag börjar annars bli lite småskraj nu under älgjakten, för jag blir lite rädd att älgar ska komma springande när vi är ute och går på skogsvägarna häromkring, eller att nån nervös nybörjare till älgjägare tar fel och siktar på oss! I måndags hade nån tappat ett avsågat älgben längs vägkanten med hela hoven och allt, och idag tyckte jag att jag hörde ett par såna hovar komma närmare och närmare oss på promenaden! Men det visade sig bara vara en hackspett som pickade på en telefonstolpe. Stora djur som älgar fram bland bebyggelsen... Ja, det skulle ju kunna hända... I höstas såg jag faktiskt, helt dödsförskräckt blev jag, ett rådjur studsa över vägen vi gick på! Kanske bäst att hålla sig till storvägen hädanefter!
Nu väntar jag på att Anna ska komma hit med ingredienserna till bullarna vi ska baka! Vi får se vem hon har med sig i passagerarsätet. Ska Sara tvinga sig upp ur sängen och hoppa in i bilen efter sitt nattpass, och ska Jottan ångra sig igen, leka klart ute och följa med till Ersmark i alla fall? Spänningen är olidlig...
Och så kan jag samma dag gå på Ica och handla varor för sexhundra utan att blinka, utan att vi egentligen behöver nåt, för jag tänker att mat behöver man alltid. Men okej, det finns ju lövbiff och sen finns det ju blodpudding... Båda rätterna ska ju liksom stekas på liknande sätt, och om jag tänkte efter lika mycket i mataffären som i klädaffären så skulle jag ju kunna köpa ett nytt plagg lite oftare... Jag är så snål om vissa saker.
Jag hoppas att ni inte ser mig som snål i alla avseenden!
Jag börjar annars bli lite småskraj nu under älgjakten, för jag blir lite rädd att älgar ska komma springande när vi är ute och går på skogsvägarna häromkring, eller att nån nervös nybörjare till älgjägare tar fel och siktar på oss! I måndags hade nån tappat ett avsågat älgben längs vägkanten med hela hoven och allt, och idag tyckte jag att jag hörde ett par såna hovar komma närmare och närmare oss på promenaden! Men det visade sig bara vara en hackspett som pickade på en telefonstolpe. Stora djur som älgar fram bland bebyggelsen... Ja, det skulle ju kunna hända... I höstas såg jag faktiskt, helt dödsförskräckt blev jag, ett rådjur studsa över vägen vi gick på! Kanske bäst att hålla sig till storvägen hädanefter!
Nu väntar jag på att Anna ska komma hit med ingredienserna till bullarna vi ska baka! Vi får se vem hon har med sig i passagerarsätet. Ska Sara tvinga sig upp ur sängen och hoppa in i bilen efter sitt nattpass, och ska Jottan ångra sig igen, leka klart ute och följa med till Ersmark i alla fall? Spänningen är olidlig...
