Frida & Seth

Mammaledig...

Publicerad 2007-09-05 14:34:22 i Frida W,

Nu är jag inne på tredje dagen ensam hemma som mammaledig! Fatta, konstigt! Det var ju om att få barn som man fantiserade och tänkte mycket på redan väldigt tidigt, då man lekte mycket mamma-pappa-barn och så. Alla dockor man skött om och alla "ååh..." och "gulligull..." och "gosigos..." man utsött när man fått se små bebisar runt om en... Och allt vad tiden gick funderade man på när (eller om) man skulle bli mogen för att ta det steget, hur man skulle vara som mamma och vem som skulle bli förälder först i kompisgänget... Nu är JAG här. Stort.

Vi började första morgonen halv fem, då Seth var hungrig, och han hann precis äta klart då Patrick skulle stiga upp för att börja sitt första arbetspass efter sex veckors ledighet, så han fick ta honom på dass och byta blöja. Jag hann slappna av i två minuter. Det var skönt. För sen ville lillkillen inte somna om, men jag tvingade oss att ligga kvar i sängen fram till tio, då Tildes promenad väntade. Fyrtiofem minuter senare var vi äntligen iväg. Det ska ju ammas, bytas blöja, kläs på både Seth och mig, hitta tutten, packa ner kräkduk, byta blöja igen, på med koppel på Tilde och ut till vagnen. Så där ja. Jag pratde med min mamma under promenaden i telefon och hon kunde skriva under på att allt tog en väldig massa mer tid som småbarnsförälder. "Du kan ju tänka dig hur det var för mig, med tre småtjejer under tre år gamla...", på tal om att komma sig ut ur huset.

Morgnarna har i stort sett ut på samma sätt nu, medans eftermiddagarna och kvällarna varierar lite mer med Seths mat- och sovtider. Det är väldigt svårt att få sig till att sova själv när han sover, eftersom han egentligen bara sover i vagnen under promenaden... Jag vet inte riktigt hur vi skulle ta oss fram om jag också passade på att vila när vi kånkat oss ut..!

Han är väldigt mycket vaken med stora mörkblå ögon, han skrattar när Patrick gör konstiga ljud och grimaser och storler när man petar på nästippen hans och pratar med en när man talar bebisspråk och han småler när han fiser! Nu ligger han i vaggan bredvid mig och tittar upp i vårt fina vita tak. Han gillar tak.

Jag fick ett kort från Lovisa i veckan där hon gratulerade och påminde mig om vilken jobbig, men underbar tid jag har framför mig! Tack så mycket för dina rader och lycka till själv som tvåbarnsmor inom kort!

Igår var jag och vägde och mätte honom igen. Fem veckor gammal; 4920 gram och 57 cm lång.

Kommentarer

Postat av: Sara

Publicerad 2007-09-06 03:33:04

Det låter hur härligt som helst!
Jag är så glad för eran skull, ska se om jag kan få tummen ur och komma förbi er och säga hej nån dag :)

Postat av: Anna O

Publicerad 2007-09-06 14:23:30

Tjoho!!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela