Stilla lugnt...
Idag har vi vägt och mätt Seth igen i Kåge. Vi fick träffa en ny sköterska som satte måttbandet runt hans huvud och läste av vågen. 55 centimeter lång nu och 4460 gram tung.
Till vår stora förvåning lyckades jag och Patrick dra oss ner till vardagsrummet och slita tapeterna igår kväll! Men fortfarande är det allra tråkigaste och jobbigaste arbetet kvar innan vi kan sätta upp nya tapeter. Spackling och slipning är inte dagens höjdpunkt. Inte någon dag! Vi lekte med tanken att försöka behålla den gamla tapeten som säkert är inne igen nu, efter att den hängt gömd under vit strukturtapet i en trettio år (?), men njae... Det får vara lite måtta på latheterna!
Annars verkar det bli en stilla, lugn dag denna onsdag. Seth sover nu och jag ska också ta och sträcka ut mig på sängen en stund innan nästa amningstillfälle.
Inatt var det bara jag och Patrick som var trötta. Men det är svårt att förstå vad ens föräldrar säger när man är så liten, det spelar ingen roll hur man än försöker förklara för en tre veckor gammal bebis vad natttimmarna är till för... Alltså att sova och inte vara ledsen och sprattla runt i vaggan! Så vår son höll oss vakna under natten - eller mig i alla fall. Killarna verkar inte ha denna inbyggda funktion som mammor har, att vaka över sina barn och höra minsta lilla pip som kommer ur dem. Patrick hör gallskriken. Vi frågade vår grannes son för några veckor sen hur det gick för dem med deras son, om han var snäll och om de fick sova på nätterna... "Ja, jag har ju lärt mig sova igenom allt..." svarade han, "det är ju värre för Malin"! Det är tur att Patrick låter mig sova korta stunder under dagen, då han tar hand om Seth. Men jag måste nog hålla ett litet vakande öga (och öra) på dem, för jag hittade dem en dag visd skötbordet, lillgubben med uppspärrade ögon och Patrick viskande, då han försökte övertyga Seth om sin enkla sanning; "pappa är bäst", "säg det - pappa är bäst"!
Till vår stora förvåning lyckades jag och Patrick dra oss ner till vardagsrummet och slita tapeterna igår kväll! Men fortfarande är det allra tråkigaste och jobbigaste arbetet kvar innan vi kan sätta upp nya tapeter. Spackling och slipning är inte dagens höjdpunkt. Inte någon dag! Vi lekte med tanken att försöka behålla den gamla tapeten som säkert är inne igen nu, efter att den hängt gömd under vit strukturtapet i en trettio år (?), men njae... Det får vara lite måtta på latheterna!
Annars verkar det bli en stilla, lugn dag denna onsdag. Seth sover nu och jag ska också ta och sträcka ut mig på sängen en stund innan nästa amningstillfälle.
Inatt var det bara jag och Patrick som var trötta. Men det är svårt att förstå vad ens föräldrar säger när man är så liten, det spelar ingen roll hur man än försöker förklara för en tre veckor gammal bebis vad natttimmarna är till för... Alltså att sova och inte vara ledsen och sprattla runt i vaggan! Så vår son höll oss vakna under natten - eller mig i alla fall. Killarna verkar inte ha denna inbyggda funktion som mammor har, att vaka över sina barn och höra minsta lilla pip som kommer ur dem. Patrick hör gallskriken. Vi frågade vår grannes son för några veckor sen hur det gick för dem med deras son, om han var snäll och om de fick sova på nätterna... "Ja, jag har ju lärt mig sova igenom allt..." svarade han, "det är ju värre för Malin"! Det är tur att Patrick låter mig sova korta stunder under dagen, då han tar hand om Seth. Men jag måste nog hålla ett litet vakande öga (och öra) på dem, för jag hittade dem en dag visd skötbordet, lillgubben med uppspärrade ögon och Patrick viskande, då han försökte övertyga Seth om sin enkla sanning; "pappa är bäst", "säg det - pappa är bäst"!
